Jag är typ kär

okej. Vi tar allt från början. Hoppas ni orkar läsa.

 

Jag började i en ny klass för ungefär ett år sen, efter tre månader blev jag kär i en kille. Jag trodde inte att han var kär i mig. Typ det var en känsla men det var inget jag trodde på. Visst, den killen brukade kolla på mig under lektionerna och visst han pratade mycket med mig även om han inte pratar så mycket med tjejer. Jag fick veta saker som saker som hänt i hans liv (inte något av det dramatiska) och vad han tänkte göra härnäst. Efter två månader efter att ha insett att jag verkligen gillar honom så frågade min vän hans kompis om den killen gillade mig. Det var ett nej. Jag försökte komma över det hela genom att undvika honom och hänga med någon som den killen trodde jag gillade. Enligt vissa blev han sårad.

 

Efter sommarlovet pratade vi inte så mycket. Han försökte prata då och då sådär smått med mig men jag svarade inte mycket. Men liksom under oktober månad blev jag och han som vanligt igen. Nästan. Han började gå till mig och prata och jag gjorde också sådär. Hans vänner ler när jag och han pratar och jag fattar verkligen inte varför. Är det sympati? Han kollar fortfarande då och då på mig, men jag har ingen aning om det betyder något. Jag har tappat hoppet antar jag. Jag vet inte varför jag blev kär i just honom. Han gillar ju inte ens mig och jag tror att ni också ser det.

 

om ni vill spekulera så kan vi bara säga att folk tycker att denna killen är dryg och känslokall. Vilket jag inte direkt ser. Visst, han är som mig och visar inga känslor. Men han är inte dryg. Jag vet inte om han är en blyg typ /:

Jag har varit olyckligt kär i en tjej i snart 2 år. När vi första gången träffades så hade vi djupa och intressanta samtal och jag blev kär i henne direkt men vågade aldrig säga något tills det kom fram att hon hade  skaffat sig en kille och efter det så vågade jag inte säga något eftersom att jag inte ville förstöra våran fina vänskap, hon sa alltid till mig att jag var hennes bästa vän och att jag inte får försvinna från hennes liv eftersom hon hade inga andra vänner. En dag kom en annan vän och frågade henne om hon hade velat bli tillsammans med mig, när jag stor bredvid och hennes svar var

– han är inte min typ

än i dag gråter jag om att få henne och kan inte släppa henne från mitt huvud.  Hon vill gifta sig med sin kille, skaffa barn och hus.

Vad ska jag göra?

Anonym skrev:

Jag har varit olyckligt kär i en tjej i snart 2 år. När vi första gången träffades så hade vi djupa och intressanta samtal och jag blev kär i henne direkt men vågade aldrig säga något tills det kom fram att hon hade  skaffat sig en kille och efter det så vågade jag inte säga något eftersom att jag inte ville förstöra våran fina vänskap, hon sa alltid till mig att jag var hennes bästa vän och att jag inte får försvinna från hennes liv eftersom hon hade inga andra vänner. En dag kom en annan vän och frågade henne om hon hade velat bli tillsammans med mig, när jag stor bredvid och hennes svar var – han är inte min typ än i dag gråter jag om att få henne och kan inte släppa henne från mitt huvud.  Hon vill gifta sig med sin kille, skaffa barn och hus. Vad ska jag göra?

Anonym skrev:

Jag har varit olyckligt kär i en tjej i snart 2 år. När vi första gången träffades så hade vi djupa och intressanta samtal och jag blev kär i henne direkt men vågade aldrig säga något tills det kom fram att hon hade  skaffat sig en kille och efter det så vågade jag inte säga något eftersom att jag inte ville förstöra våran fina vänskap, hon sa alltid till mig att jag var hennes bästa vän och att jag inte får försvinna från hennes liv eftersom hon hade inga andra vänner. En dag kom en annan vän och frågade henne om hon hade velat bli tillsammans med mig, när jag stor bredvid och hennes svar var – han är inte min typ än i dag gråter jag om att få henne och kan inte släppa henne från mitt huvud.  Hon vill gifta sig med sin kille, skaffa barn och hus. Vad ska jag göra?