Jag har i ca 10 år levt i mitt nuvarande särboförhållande. De första åren var det ett otroligt fysiskt förhållande på alla sätt. Men idag kan det gå månader utan sex. Jag är fortfarande precis lika sugen på min partner som för 10 år sen, men det känns som hon inte är intresserat längre. Jag har försökt ta upp det med henne, men det är extremt känsligt, och hon tar väldigt illa åt sig. De tillfällen vi har lyckats diskutera det så säger hon att det beror på att hon inte känner sig attraherat pga av en del psykiska egenskaper jag har, lätt depression och svårighet för sociala sammanhang. Jag har gått till psykolog för detta i omgångar, även just nu, men har svårt att se att jag någonsin skulle kunna bli just den personen hon känner sig attraherat av. Den enda fysiska kontakten hon vill ha med mig är att jag ska klappa henne på ryggen i soffan tills hon somnar. Och det är ju mysigt, men bara att klappa henne på ryggen sätter i gång så mycket hormoner hos mig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att onanera hjälper mig inte, känner mig bara misslyckat. Jag har provat med munkpeppar, som ska dämpa lusten, men märker ingen större skillnad. Tar även escitalopram för deppression, men det sänker inte lusten alls för mig. Finns det något sätt att lära sig att INTE vara attraherad av en annan person? Nåt man kan fokusera på eller träna in att tänka på så jag inte längre har någon lust till fysisk kontakt med henne? I början brukade vi skoja om att ett platonisk förhållande definitivt inte va något för oss, idag har det blivit verklighet.
