Min sambo och jag har haft ett minst sagt stormigt förhållande. Jag kan referera till mina tidigare trådar dår jag skrivit lite hur det vart.
För ca 2 månader sedan hade vi det dock väldigt bra. Vi levde för första gången som ett vanligt kärleksfullt par med vår fina dotter. Allt kändes toppen och som att jag äntligen börjat få mitt liv tillbaka.
Men, min sambos mamma gick hastigt bort i maj och nu har hans sorg slagit till. Hans mamma var den enda familjen han hade om man bortser från mig och vår dotter.
Han har tvångstankar som totalt har eskalerat. Tvångstankarna handlar om att han måste göra nästan allt flertal gånger tills han ”klarat” det för annars kanske något dåligt händer. Vid varje gång så vill han att jag ska stå med och vara delaktig. Jag måste även säga tillexempel ”nix” flertal gånger och vid rätt tillfälle. Eller ”Jag har makten, borsta dina tänder” typ. Låter helt sjukt, jag vet.
Han ringer till och med för att be mig säga dessa saker medans han är på jobbet, för att klara sina tvångstankar där.
Jag är helt slut och försöker många gånger förklara att jag inte orkar eller vill dras in i något. Jag vill vara hundra procent fokuserad på vår dotter och jag har även smått börjat jobba. Jag har en hund som jag tar hand om och jag sköter hemmet. Men varje gång jag försöker eller vill förklara hur jag känner så blir han arg och säger att jag stressar honom till mer tvångstankar. Oftast är det jag som är anledningen till att dom blir värre då jag bråkar men honom, enligt hans tycke.
Så det slutar med att jag står där och gör detta med honom för att han inte ska skrika och väcka vår dotter tillexempel. Jag vet inte hur länge jag ska orka detta, egentligen orkar jag inte ens nu. Jag vill många gånger lämna som jag nämn tidigare, men det är lättare sagt än gjort. Har tryckt på att han ska söka hjälp flera gånger men han vet hur han ska lösa det själv så länge jag inte bråkar, är svaret man får. Vad hade ni gjort?
