Hittat mail från sexchattar och hoppas jag överreagerar

[Olive Gocagi]

Jag lever med en man sedan 6 år tillbaka. Vi har ett väldigt bra sexliv och kan prata öppet om sex på ett avslappnat sätt. Vi experimenterar och har sex ofta fortfarande. Jag tänder inte alls på porr och har aldrig försökt att “lära mig” acceptera det. Jag har fantasi så det räcker själv. Det gör mig inget om min sambo smeker sig själv utan mig, men om han skulle prata/chatta med någon annan kvinna för att komma… då skulle jag definitivt se det som otrohet. Min gräns för otrohet är att man har ett förhållande/samtal med någon som man känner att man inte vill berätta för sin partner. Då är det något som är fel. Om man raderar sms osv. Vi har pratat mkt om detta då det har hänt för ett år sedan att han smsade med ett ex och skrev at han tänkte på henne ibland. Det har vi vänt ut och in på och jag har valt att komma över det nu. De avslutade sin korta relation flera år innan han och jag blev tillsammans. Han har ingen kod på sin mobil längre. Vilket var ett önskemål från min sida. Han har sagt att han förstår hur hemskt det varit för mig och vi har gått vidare.

Det har hänt liknande scenarier med hans Instagram. Att han varit inne och gillat unga kvinnor under de första månaderna vi var tillsammans. När vi precis hade träffats. Det blev många samtal om det också, vilket slutade med att han gjorde sig av med både Instagram och Facebook. Han menade på att han inte tänker sig för, utan bara är lättköpt när han väl är inne. Att det betytt noll för honom.

När vi pratat om pornografi så har vi också kunnat prata öppet. Vi har det inte i vårt förhållande, men jag har sagt till honom att om det är något han saknar så vill jag att han berättar det. Jag har också sagt att jag inte kan styra honom från att titta på porr, men att jag vill att han ska ge mig möjligheten att välja om jag vill ha det så eller ej. Att ha en sambo som använder sig av porr. Dessutom så har jag skickat sexiga bilder till honom, sexchattat med honom och innan vi flyttade ihop brukade vi skriva om allt vi ville göra när vi sedan skulle ses. Vi har tom filmat i sovrummet och tittat på ihop senare. Det är inget jag känner behov av, men det är i alla fall en stämningshöjare att se oss två.

Idag är det så intimt med möjligheter till videochattar och allt möjligt, så jag menar att allt man säger eller gör ihop med någon på nätet… det ska man kunna göra eller berätta om för sin sambo eller i dess närhet. Annars är det otrohet.

Han tycker att jag är “naiv” när jag säger att jag hoppas och tror at alla i min närhet är ärliga mot mig. Jag tror att han har dåligt samvete för att han vet at han inte talar sanning alltid. Han har mycket bra självförtroende, men kanske inte så bra självkänsla. Både han och jag har haft många olika relationer tidigare och vi båda har haft lätt för att träffa nya. Men vi har bara haft ett par längre förhållanden. Han har egentligen bara haft ett längre förhållande när han var gift (skilde sig ca 10 år innan vi träffades).

Men igår hittade jag hans gamla mobil i en låda hemma. Jag laddade den en stund för att se om den gick att starta. Jag kom in i mobilen och i hans inkorg fanns mail kvar fram till förra våren (2 månader innan den här krisen kom som jag nämnde ovan. Anledningen att jag ville titta i mobilen var såklart för att jag känner att han ljugit för mig tidigare. Eftersom smsen med kvinnan i fråga var raderade (jag såg ett par av de senare bara) så tänkte jag att jag kanske kunde bli lugnare eller få något bekräftat. Jag lever ihop med honom och mina barn sedan ett tidigare förhållande. Vi trivs så bra ihop och han är en viktig person för dem.

I alla fall. I skäpposten hittar jag mail från “endastvuxna” , gruppen “svenska kvinnor” (på samma sida) och “Iamnaughty” (som verkar vara en annan sida. Det är bara ett av säkert 30 sådana mail som är öppnade. Men längst ner i mailen står det “du har fått det här mailet för att du registrerat ett konto på endastvuxna.com”. När jag kollade upp dessa sidor så är det sidor med fejkkvinnor. De har samlat ihop amatörporrbilder och skapat konton. Jag testade att skapa ett konto, för jag hade faktiskt tanken att söka på de namn som skrivits i ingressen (eventuellt användarnamn). Men även om jag skrev in att jag var kvinna som sökte män, så blev resultatet att jag bara fick meddelanden från kvinnor och att mitt konto inte existerar synligt för någon på sidan. På Flashback hade någon skrivit att Endastvuxna ar en text på sin sida, väldigt finstilt att alla kvinnor är fiktiva användare och att det inte är möjligt att videochatta eller att träffas irl. Men oavsett så kan min sambo har varit inne på flera sådana här sidor och sexchattat under hela vårt förhållande. Längs ner i mailen står det också “avregistrera dig här”, om man inte vill få fler mail. Vilket han kanske har gjort nu, annars skulle han riskera at jag såg mailen komma eftersom han inte har kod på sin mobil längre.

Trodde det var ointressant med sånt här när man har ett fantastiskt sexliv. Vi utvecklar vårt sexliv tillsammans och har väldigt vågat sex. Det spelar ju ingen som helst roll, men det är inte så att han inte kan uttrycka sina fantasier för mig. Det är mer det jag menar.

Ni kanske inte tror mig, men enda gången jag ljugit för honom så har det handlat om överraskningar till kalas eller liknande och denna gången med mobilen. Att jag kollat i smyg på den. I ett tidigare förhållande var jag medberoende, då det visade sig att han var alkoholist(!) Men jag tog mig ur det förhållandet innan det knäckte mig totalt. Efter det lovade jag mig själv att ärlighet varar längst i alla relationer. (Jag läser boken “Kärlek utan tjafs” just nu och den stämmer så bra med min syn på sunda relationer).

Är inte konflikträdd, jag blir inte arg och tappat fattningen. Jag diskuterar och pratar och säger vad jag tycker. Har också tänkt på att lyssna på honom och hans syn på saker när det varit jobbigt. Har aldrig sagt fula ord till honom eller sagt saker som jag fått ångra. Jag är liksom rätt om honom. Han har lättare för att komma i försvarsställning, men eftersom att jag inte dras med i hans irritationer så blir det prat ändå tillslut. Vi lägger oss sällan ovänner.

Han har saker som han förtränger som gjort honom ledsen tidigare. Vi har pratat om att det är bara förklaringar till ett visst beteende, sen avgör man själv hur man agerar. Jag vill att han ska gå i terapi. det är ju något han saknar? Vi kanske skulle gå tillsammans? Det har jag också föreslagit.

Om jag skulle säga till honom hur jag fått reda på detta så skulle det bli ett ämne för sig att bråka om.  Jag är så nedstämd, arg, frustrerad och framförallt ledsen just nu. Vet faktiskt inte hur jag ska klara av att låtsas so att jag inte vet. Det går emot hela min varelse.

Jag är så nedstämd, arg, frustrerad och framförallt ledsen just nu. Detta är inget jag vill prata med en nära vän om heller. Det blir liksom mer ljug då på något vis. Har så fullt upp med roliga saker i livet med barnen och min sambo. Massa roliga projekt vi gör tillsamman på kvällar och helger. Vi har verkligen ett härligt förhållande. Usch! Så deppigt. Överdriver jag? Jag är så himla känslig för otrohet, det vet jag.

[Olive Pijode]

Det låter som att tilliten i förhållandet har fått sig en rejäl törn. Den stora frågan är väl egentligen vilken typ av relation du och han vill ha. Det låter som att mycket energi just nu går åt till att oroa sig för otrohet vilket såklart inte har en plats i en monogam relation.

Det märks att relationen är viktig för dig. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att hans otrohet inte signalerar en brist hos dig utan att det är något som ligger hos honom.

Jag tänker att bristen på tillit är som ett öppet sår som gräver sig djupare desto mer du försöker att kontrollera hans beteende. Vare sig det visar sig att han är otrogen eller inte så blir det som ett slags “bevis” för att du inte kan lita på honom.

Det enda du egentligen kan påverka är din reaktion och inställning till det som händer. Jag har inga konkreta lösningar men kanske kan det hjälpa att fundera över vad du värderar i en relation och agera i linje med det?

[Olive Gocagi]

Tack för att du tar dig tid att skriva till mig! Det betyder mycket.

Ja, du har helt rätt i det. Det har ju inte förekommit någon otrohet på det sättet, men verkligen en törn på tilliten.

Jag kan såklart styra hur jag reagerar och överlåta det till honom och hans samvete vad han gör och inte. Han vet ju såklart vid det här laget vart mina gränser går. Det som skrämmer mig och för mig ledsen (i en salig blandning) är att han klarar av att ljuga för mig. Att han kan ljuga om han känner sig säker på att jag aldrig får veta sanningen. Ex radera sms och berätta att det inte varit något värre i de sms han tagit bort, surfa på porrsidor när jag varit utomlands och jobbat. Exempelvis.

Jag märker snabbt på honom om han talar sanning eller ej. Önskar att jag inte kunde se sådant när det händer. De gånger jag känt att något varit fel så har jag vetat innan han har erkänt. Men valt att ställa frågor till honom istället för att konfrontera. Till slut har han erkänt och sedan förklarat. Det har ju inte varit så allvarliga problem egentligen. Men Det är ju illa att han väljer att vara oärlig. Den biten vet jag inte om han kommer ur själv? Han måste ju komma till en punkt där han vill förändras. Det har han uttryckt att han vill, men han vet nog inte hur.

Han ser alltid saker väldigt mycket ur sitt perspektiv. Jag vet att vi alla gör det, men han ser verkligen det han vill som understryker sådant han tycker. Om vi ser en film där någon säger något om att ingen människa finns som inte ljuger… Då kan han kommentera det så att jag ska få mig en tydlig hint. Det har jag tagit upp vid annat tillfälle och förklarat att det blir väldigt tydligt för mig att han vill överbevisa mig att min ärliga idealmänniska inte existerar. Han kan då säga saker som “ok, det är bättre att jag är tyst, fast du vill ju att jag ska vara öppen. Då får du ta det jag säger annars är det ingen mening”.

Jag kan låta det bero och hoppas att han själv kommer på hur han vill vara. Eller ställer jag frågor till honom? Vill Du uppfattas som oärlig? Är det viktigt för dig att jag känner tillit? Fast jag vet han alltid avslutar med att han aldrig kommer att säga allt till mig, men att han menar att det han säger är sant. Men så har det motbevisas ett par gånger nu.

Det går så mycket energi från mig till mina funderingar. Det är ju det du menar också, att jag inte ska ta åt mig så.

Jag strävar alltid efter att vara den där ärliga idealmänniskan, kanske för att jag själv vill ha det så? Tar hellre all sanning upp till ytan för att prata igenom och sedan lägga bakom mig. Han lever faktiskt med en person som aldrig ljugit för honom. Aldrig undanhållit något. Jag har fått meddelanden av ex vid ett par tillfällen genom åren. Då har Jag visat honom dem och berättat vem det var och hur jag svarat (om jag ens gjort det). Visat innan jag raderat. För ingen av oss kan ju hjälpa om någon utifrån söker kontakt!

Ja, jag vet inte. Känner mig lite ensam i kärleken ibland. Svårt att förklara. Man vill ju vara den bästa tänkbara för sin partner på alla plan. Men det är svårt att vara bra mamma, bra bästa vän, försöka se bra ut, se till så man är sexig, sköta sitt jobb med fokus och allt annat… utan att slappna av i sinnet.

Tack igen! Det är så intressant att få olika infallsvinklar på detta.