HATAR när nån försöker trösta!!

[Purple Qequmi]

Alltså, jag har inte svårt med närhet överlag, jag har flera lååånga förhållanden bakom mig, jag är mamma till en son, jag kramas med vänner och vänners vänner osv när jag är glad och mår bra..

Men nånting jag verkligen inte klarar av, och jag menar bokstavligt talat:  klarar  inte  det, får som en allergisk reaktion mot det..

När jag bryter ihop- vilket är sällsynt att jag gör offentligt, när jag för en gångs skull är nära att lämna en jobbig sak som plågat mig, bakom mig ,och mina  inre spärrar låses upp och tårarna forsar…

Eller den här varianten;

När jag är så less och trött, haft en stressad period etc, och nån jävel kommer och kränker med personliga påhopp.. jag orkar faktiskt inte bli arg jämt, så jag typ bryter ihop och storgråter framför den elaka respektlösa subban… och känner mig så värdelös och hatad av allt & alla…

Alltså, varenda gång man antingen gråter eller visar svåra känslor på annat sätt än tårar- så ska nån jobbig jävel komma och röra vid en!! Och jag HATAR det, jag vill inte att nån kommer nära mig eller rör mig när jag mår dåligt!!  Jag behöver vara i den aktuella känslan, känna den och härda ut den- IFRED- så jag kan gå vidare sedan! Men det är alltid nån som ska lägga handen på axeln eller komma och försöka krama om, och det FÖRSTÖR min sorgebearbetning!! Usch vad jag verkligen avskyr när folk ska röra mig i såna situationer!! Jag får världens utbrott, skriker, knuffar bort personen..blir helt tokig.. Jag klarar fan inte att det kan komma fram vem som helst och på allvar tro att jag inte har någon form av integritet, att jag tar emot en kram av vem som helst?!? 🤢🤮 Fy fan!

Jag skriver inte detta för att provocera eller såra någon! Jag behöver bara få det här ur mig! Tycker det är äckligt att få folks händer på mig! Jag blir sååååå äcklad!! Detta gäller dock endast situationer där jag mår mycket dåligt psykiskt! Annars är det oftast ok att folk rör mig (om det inte är obefogat eller för mycket!)  När jag mått väldigt dåligt fysiskt och hamnat på sjukhus och liknande, då känns det tryggt och bra med beröring!

Självklart förstår jag att “tafsaren” menar väl och att hen är en omtänksam person som vill trösta den som mår dåligt! Men jag är inte en person som vill eller behöver andra på det sättet! Är väldigt självständig och stark på såvis, och att andra tror att jag “behöver” dem på det sättet känns kränkande! Jag är inte så jävla svag och patetisk som andra som är helt beroende av att få bekräftelse och att andra  ska bry sig om hur de mår!! Skit-patetiskt och konstigt enligt mig, men men jag är inte från den här planeten, så…

Hur man mår är ju en extremt privat sak!! VILL andra människor verkligen berätta för vem som helst som frågar och bryr sig??? Oavsett vem??

Jag har inte svårt med närhet överlag som sagt. Har försökt förklara så gott jag kunde nu, hur och varför jag känner.

 

 

 

[Purple Qequmi]

Gud vad mina inlägg blir långa!!

Jag undrar bara om någon känner likadant, eller om varenda kotte därute är överens om att jag är djupt deprimerad och totalt wacko? 🙂🙃

 

Hej! Tack för ett tankeväckande och intressant inlägg.

Jag kan också ha svårt för beröring generellt av gemene man. Kan uppskatta det också om jag är på sjukhus eller hos tandläkaren och behöver bli lugnad. En helt annan sak dock om det skulle vara en psykolog eller vän som rör en. Tolkat det som att det hör ihop med PTSD att uppleva det som ett hot när andra närmar sig, att det drar igång larmsystemet. Växte även upp utan fysisk närhet från mina föräldrar så är extremt ovan vid den typen av tröst av andra. Det går bättre i kärleksrelationer även om jag kan hamna i “freezetillstånd” då med.

Hej! De känslor som andras “tröstande” beröring ger dig, låter inte alls som några ovanliga känslor eller som symtom på att något skulle vara fel på dig. Vi är alla olika, vilket även gäller hur vi vill bli bemötta när vi är ledsna eller i kris. Du har samma rätt att bli respekterad efter dina behov och önskemål som alla andra. Bara du inte sätter mer press på dig att vara stark och självständig än du mår bra av utan kan hitta andra sätt att vara snäll mot dig själv och återhämta dig. Men att dra sig undan i lugn och ro för att acceptera en känsla och bara få “vara” i den utan att bli störd tills känslan klingar av, låter som ett sådant sätt.

Frivillig kram.

[Purple Qequmi]

Indigo Qugugo skrev:

Hej! De känslor som andras ”tröstande” beröring ger dig, låter inte alls som några ovanliga känslor eller som symtom på att något skulle vara fel på dig. Vi är alla olika, vilket även gäller hur vi vill bli bemötta när vi är ledsna eller i kris. Du har samma rätt att bli respekterad efter dina behov och önskemål som alla andra. Bara du inte sätter mer press på dig att vara stark och självständig än du mår bra av utan kan hitta andra sätt att vara snäll mot dig själv och återhämta dig. Men att dra sig undan i lugn och ro för att acceptera en känsla och bara få ”vara” i den utan att bli störd tills känslan klingar av, låter som ett sådant sätt. Frivillig kram.

Tack så jättemycket, känns bra att höra att jag är helt normal och har rätt att bli bemött efter mina önskemål och behov! Har ofta i livet känt att jag inte har blivit accepterad och respekterad som den jag är. Har blivit bränd av andra så många gånger; jag måste bygga upp tillit till andra människor igen, i den takt som krävs.

Kram! 💗

PS. Tack även Red Simyna för ditt svar!

[Purple Qequmi]

Vill tillägga att det sabbat  SÅ  mycket för mig att jag inte fått gå iväg själv och gråta när jag velat och behövt, alternativt att jag kunnat få sköta mina arbetsuppgifter i tystnad och i egna tankar utan att bli överröst med andras oro & frågor! Istället för att få den tid som behövts ifred med mina känslor har jag tvingats lämna arbetsplatsen ifråga eller gräla mig till att de ska låta mig vara! 😢 Ofta som någon då sagt: “Men du är ju sjuk!!” eller liknande. (Vem är sjuk egentligen!? 🙄🧐 DE beter sig ju som besatta stalkers!!)

Fan vad jag har varit i dubbel sorg, på grund av detta tillkortakommande hos andra!

Varför lyssnar man inte bara på -och respekterar- det folk säger??! Nä istället går folk efter SINA EGNA känslor och åsikter…

Och att blaskor som Aftonblodet och Sexpressen uppmanar läsare + allt skit på nätet, att pressa, tvinga sig på och fråga, om man (misstänker!) att någon mår dåligt, blir slagen, lider av bulimi eller det ena och det andra.. Sånt som man “tror” eller “misstänker” kan vara HELT FEL!! Oj oj, att då bara kontinuerligt tränga sig på och trakassera med frågor mm, det finns en chans att sluta i polisanmälan tänker jag.. Förtal och ofredande!  JAG skulle dock nog aldrig polisanmäla sånt, men vissa skulle kanske?

Är så ledsen! Jag fick inte bearbeta min sorg då när jag behövde.. Får göra det nu många år efter istället, tillsammans med annat som hänt… Usch, SABBA är ordet!