Håller min pojkvän hemlig för familjen, mår skit..

[Blue Modolu]

Hej, jag är ny här vet inte riktigt hur de funkar men ville bara dela me mig om en sak. Jag är 15 år gammal och har pratat med en kille i nu 7 månader. Allt är perfekt, han är allt ja velat ha men problemet är att han är 20. Mina föräldrar eller snarare ingen i min familj hade tillåtit det. Håller de hemligt, de är så fucking jobbigt. Att behöva säga att man ska till sina kompisar för att egentligen träffa han. Och nu så skrev min mamma till min kompis mamma och frågade om jag var där och hon svarade nej. Allt är kaos ja vet inte vad jag ska göra. Ska jag tala sanning? Ljuga? Sluta prata med han?

han är inte som nån annan kille ja varit med, utan bättre, vi har gått igenom så mycket ihop och han gör mig till en bättre människa. Att vi gått igenom en abort tillsammans gör att ja känner ett starkare band till han då vi båda har gråtit, stöttat och funnits för varann. Men nu mår ja så dåligt och ja vet it va jag ska göra. Känner mig tom, vilsen. Snälla hjälp, ge mig tips för jag vet inte längre :(….

[Olive Buloce]

Vad fint att ni har ett sånt starkt band. Om några år kommer inte åldersskillnaden vara så viktig men just nu så tror jag att det är bra om du är ärlig. Du ska leva med dig själv längst så gör dig själv stolt.
Om den här killen verkligen är en bra person så kan han vänta oavsett vad som händer. Men dina föräldrar kommer alltid finnas i ditt liv så att vara ärlig mot dom kanske är viktigast just nu? Beror såklart helt på vilket slags band du har till dom.

Vet dom om att du har gjort abort?

Ärligt talat vet jag inte alls vad som är rätt och fel. Vet inte hur dina föräldrar är heller men om man hade satt sig i deras skor så kanske det hade varit uppskattat att få veta att du tycker om någon och att du känner dig vilsen och tom av att inte kunna berätta för dom? Det är kanske så man bygger tillit till varandra. Sen kanske du inte behöver berätta allt men åtminstone att ni pratat länge och att ni verkligen tycker om varandra. De kanske skulle bli lugnare av att få träffa honom?

Om du inte säger något så kommer det fortsätta kännas så här.
Huvudsaken är att det inte är fel att vara kär. Du ska få känna saker precis som alla andra. Det viktiga är att du är ärlig mot dig själv och är försiktig så du inte tar skada. Som tonåring måste man lära sig hur man gör och det enda sättet är väl genom att ha någon vuxen man litar på som kan ge råd och tips eller så går man till föräldrarna. Det är inte alltid dom kommer med de bästa råden dock, de vill sällan att deras barn ska växa upp.. Men det brukar väl vara så att ju mer man kan bevisa sig vara ansvarstagande desto bättre bemötande får man av dom?
Har du någon annan att prata om det här med? Vänner? Någon kusin eller faster/moster du litar på?
Ibland kan det räcka att bara få prata av sig med någon nära kanske?

[Blue Modolu]

Min pappa vet inte om aborten men det gör mamma, hon vet inte så mkt mer än att ja gjort abort men ja tror hon förstår att ja träffar nån men är så rädd att vår relation ska förstöras om ja berättar för dom. Pratar ofta me min syster och min kompis  men de är frf svårt och jobbigt eftersom att dom inte förstår hur ja känner och hur han är, hur jag känner honom. De så skönt o prata me nån man inte känner för de har inga fördomar eller sådant eftersom att de inte känner dig och bara utgår ifrån de man berättar.

vill verkligen berätta men de kommer bara säga nej du är för ung, du ska fokusera på skolan, du behöver ingen kille eller nått sånt, att vi är kurder gör hela saken värre också. Så mycket som jag fokuserar på skolan nu har jag aldrig gjort förr och han är en av orsakerna till varför, varför ja orkar me ca 5 prov i veckan, varför jag har slutat bry mig om va andra tycker om mig, börjat må bra i mig själv o bli en bättre människa, va tålmodig och inte bli lika arg som ja kunde bli förr, tjah du fattar nog va jag försöker komma fram till. Jag önska jag bara kunde våga berätta och att de skulle acceptera det. Allt hade vart så bra…

dessutom vet han inte hur gammal ja är egentligen han tror jag är 02(20) år vilket är en till lögn. Jag är ganska mogen av mig och ser mycket äldre ut och därför dras jag tyvärr till äldre. Så om ja hade berättat för mamma tror jag de första hon hade sagt är ”vet han din ålder?, kommer berätta det till honom annars.” Vill va ärlig men vill inte förlora på att ja är ärlig och därmed bli ledsen o sårad.

 

[Olive Buloce]

Jag förstår. Det låter knepigt men ändå verkligen jättefint att ni har en så bra relation du och killen.
Hur tror du han kommer reagera när han får veta hur gammal du är? Tror du han kommer tro att du ljuger om annat också när det kommer fram?

Lögner är verkligen inte bra för själen… Men det måste ju ändå kännas bra att du gör bra ifrån dig i skolan så dina föräldrar inte kan säga något om det?
Har du haft pojkvänner förut som föräldrarna träffat eller vetat om? Hur har de varit då?

Vad är det värsta som kan hända nu tänker du?

[Blue Modolu]

Dethär är bara en av tusen saker som händer i mitt liv och om han skulle få reda på min ålder hade han nog lämnat mig. Min familj vet inte att jag haft relationer heller vilket också är jobbigt. Utan han vet jag inte vart jag ska ta vägen, de låter så sjukt men han gör mig hel. De värsta som skulle kunna hända nu är

1. mina vänner aldrig pratar me mig igen eftersom att deras kompis (jag) ljuger o säger att hon e me dom när hon egentligen är med sin kille. Deras familj kommer tänka va är det här för kompis?

2. Ja berättar sanningen för familjen och de kommer inte acceptera det och inte låta mig gå ut, kanske till o me stänga av internet eller ta min mobil.

3. Att mamma aldrig kommer förlåta mig ( har bett om ursäkt på meddelanden och låst in mig i mitt rum vågar inte gå o prata om de än)

4. Att ja berättar min ålder för han o han aldrig pratar me mig igen

5. Vill inte heller få återfall vilket kan hända om han lämnar mig, är ganska svag som person och tar oftast de lättaste utvägarna :(.

[Olive Buloce]

Först och främst. Din mamma kommer förlåta dig. Kanske inte snabbt och kanske inte smärtfritt men hon kommer göra det sinom tid.

Tycker det låter tråkigt att du ser dig själv som svag..
Att ta sig igenom det här kommer ge dig skinn på näsan iaf. Och alla har både starka och svaga stunder. Hela livet. Man får lära sig vända sig till annat istället. Helst någon trygg, eller glass…
Oavsett vad så känns det som om du behöver vara ärlig mot alla, både dina vänner, killen och din mamma iaf. Förstår om du blir stressad av det.
Kanske bara ta en åt gången så det inte blir så kaosartat och bråkigt åt alla håll på samma gång?
Om din mamma är en sån som du kan prata med hade jag börjat hos henne, för då kan du gå till henne sen när det kanske blir lite bråkigt med vännerna eller killen. Bra att ha en trygg punkt att gråta en skvätt hos?

Även om det inte känns så, så kommer det här bara vara ett minne om några år och du kommer vara ute på andra äventyr. Du vet vad du behöver göra och du vet vad som är rätt och fel.
Ta inga återfall, inte för det här. Tänk igenom hur jobbigt det kommer vara när du berättar för alla och gör dig beredd på att det kommer göra ont.

För vad är alternativet? Fortsätta ljuga kommer göra dig mer stressad och få dig att må sämre väl?

[Blue Modolu]

Mamma kom upp t rummet ja låtsades inte höra att hon banka på dörren o försökte öppna. Sen lät de nästan som att dörren skulle gå sönder så ja pppna o sa att ja hade musik o sov. Hon skrek och jag skrek berättade om han och hon sa är han en bra kille eller utnyttjar han dig för o ligga? Hur länge har ni pratat? Vem är han osv. Svarade på de mesta. Skrek o sa att ja inte ska ljuga osv de blev kaos men hon verkade jätte arg först men sen när ja berätta blev hon lugn. Vet inte om hon kommer låta mig träffa han men hon verkade inte va helt emot de. Hon tog bort mitt täcke kudde tog ut mina hörlurar och lyfte min madrass och kollade om ja hade något gömt som ex snus eller droger men d hade jag inte. De va lite jobbigt men ja förstår henne. Men en sak ljög ja om o de va att han vet om min ålder men den lögnen tycker ja att jag bör låta bli o erkänna

[Olive Buloce]

Vad skönt att du berättade. Försök prata med henne igen när allt lugnat sig och kanske berätta lite mer om honom.

Nej, du behöver inte berätta allt. Inte nu iaf.
Bra jobbat.

[Blue Modolu]

Tack för ditt stöd, ja det ska jag nog.