För snart 4 år sedan så hamnade jag i gräl med min bror. Jag är yngst i syskonskaran, med två äldre bröder, varav denna var den yngsta utav dom.
Grälet har påverkat hela familjen, skapat mycket sorg och förtvivlan hos mina föräldrar. Samtidigt som dom står på min sida, samt min äldre bror, så har alla försök till reparation misslyckats. Min bror vill inte ha med mig att göra. Efter 4 år så är jag inte lika ledsen längre, utan mest arg och sedan ledsen. Tyvärr är det hans fru som är orsaken till det hela. Ingen i familjen gillar henne, hur hon beter sig mot barnen, min bror eller mot resten av familjen. Men min bror verkar ju vara nöjd, varav “vi” inte kan säga något.
Samtidigt som jag är arg, och kan känna stark hat, så saknar jag min bror. Min familjekonstillation.
Min äldsta bror är sjuk, mina föräldrar bor utomlands. Jag känner mig så ensam.
Och nu har det tagit slut mellan min särbo och mig. Efter många år. Tuffa år, men ändå mitt livs kärlek.
Hans familj har blivit min, då jag inte haft så nära till mina egna familjemedlemmar. Mina vänner, dom är underbara och finns alltid där för mig. Dock så orkar jag inte umgås med dom, alla har det så bra, med hus eller husköp, barn, jobb, kroppar och allt annat. Och jag saknar den trygghet som min familj gav mig förr, närheten, kontakten, middagarna, skratten. Nu finns inga skratt, bara tårar ångest och oro.
Jag kan inte skaffa en ny relation, kan inte förstå hur jag 1. Kan älska någon annan 2. Orka lägga kraft och energi på någon, som kanske stannar 3. Förklara min familje situation 4. Lita på någon ny 5. Låta mitt hjärta och kropp vara nära någon annan fysiskt…
Relationer har alltid varit lätt för mig, med vänner, familj, kollegor. Har endast upplevt det “vanliga” som består av en och annan dispyt eller missförstånd. Det har alltid löst sig, men nu. Nu är det som om det är kört.
Övrigt så är jag kroniskt deprimerad, har upplevt flera trauman och har lång historia med psykisk ohälsa. Så detta, att nu bli helt ensam, utan någon vilja att fortsätta så är det väldigt tufft just nu. Vet inte hur man tar sig ur detta.
Innan, då hade jag ju min familj eller särbo. Mina vänner vill jag inte belasta. Så jag vet faktiskt inte hur jag ska göra. Bara gråter, sover, äter och tar mig igenom dagarna på jobbet.
