Blivit lämnad

Jag har varit med min kille i tre år… Han dumpade mig igår och jag vill dö! Jag lider redan av psykisk ohälsa, vilket gör att detta är en mardröm som jag aldrig ville eller trodde skulle hända, då jag litade så pass på honom! han lovade att aldrig lämna mig, särskilt när han vet vilken trauma jag har med att bli övergiven! Jag kan inte sluta gråta och jag vill ta självmord! Jag vill inte leva utan honom.! Han var mitt allt.. Vi ville ha ett liv tillsammans! skaffa barn och allt!! men allt det där borta nu??!  jag kan inte gå till skolan, är inte emotionellt starkt nog att ta tag i min vardag (som jag redan hade svårt med innan!). Jag planerar att ta mitt liv. Jag har bara inte vetat hur jag exakt ska gå till väga.

Detta går inte att lösa. Han har bestämt att det är helt slut. Så att försöka fixa det, hur mycket jag än vill är ingen alternativ… Han vill inte. Och jag kan inte acceptera det… Han lovade att aldrig lämna mig! Han är den enda stöd och glädje jag haft (förutom min kanin!) som hållt mig vid liv under dessa år av ångest och depression! och nu d borta! Han är borta! Bara när man nämner ordet “hejdå” i det sammaanhanget får jag ett psyk bryt! Jag klarar inte av det här”!! och jag vägrar bli inlagd! jag ser ingen poäng i det när dem ändå släpper ut mig några dagar efter man varit där och till ingen jävla nytta!! Sveriges vård är sämst! har haft med psykiatrin att göra i flera år nu och det suger! Dessutom kan psykiatrin inte göra något åt mitt krossade hjärta!

Jag vill dö helt enklet. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra! hur mycket jag än försöker sysselsätta mig så kommer han upp i mitt huvud! hut mycket jag saknar och vill ha han!

Att känna sorg att ha blivit lämnad eller när man förlorat något som har betydelse i livet är en naturlig del av livet. Alla förlorar någon eller något inte bara en gång, utan är en händelse som kommer återkomma oavsett om man vill det eller inte. Förstår att det är en tung tid, och det är okej att tappa lusten för allt och alla. En stund. Ett tag i livet. Men sen måste man försöka ta sig samman och försöka fortsätta leva, hur tungt det än må vara. Vi har alla drömmar och mål av olika slag, försök väcka dessa till liv igen. Som inte har med en annan person att göra, utan som handlar om dig. Jobb, studier, fritidsintressen….allt som har någon betydelse hur du ska må bättre igen. Det är inte rättvist att lägga över ansvaret på en annan person att göra någon ”lycklig”. Varken för sig själv eller någon annan. Man måste ha en egen inre trygghet för att klara av svårigheter i livet. För det kommer inte alltid finnas någon eller något som kan ge en fullständig trygghet och osäkerhet inför livets förändringar. Har du någon du kan ventilera dina känslor och få stöd hos just nu? Någon vän, förälder, syskon? Kanske du även måste försöka etablera en kontakt inom skola/ hälsovården för att få tillfällig hjälp med ditt mående, om du inte redan har det?

Stor kram till dig! Hjärtesorg är verkligen inte att leka med!

Det kan vara så att du har abstinens nu efter den här personen. Det är därför han kommer upp i huvudet – precis som en drog. Har själv varit där att jag mått extremt dåligt när jag blivit lämnad. För mig handlade det då om att ringa ut till en kompis och bara få prata, prata och prata om detta. I ett par månader. Jag har över huvud taget inte kunnat vara ensam i det där tillståndet. Klarar du av det? Annars rekommenderar jag verkligen SÄLLSKAP av i princip vilken människa som helst!

Tusen kramar till dig!!! ❤️