Blir alltid lämnad utan förklaring

I helgen gjorde jag det knäppaste jag någonsin gjort för någon kärlek.

De senaste fyra förhållandena har jag blivit lämnad. Jag är en sån som kämpar och vet att när förälskelsestadiet är över så måste man välja att vilja vara med den andra personen, för förälskelsekänslorna håller inte i sig och blir inte pirrigare. Önskar väl att andra också kunde förstå det.
För ett år sedan så blev jag iallafall lämnad efter ca ett år ihop. Det kom fram att han var olycklig med mig, som om jag ensam var ansvarig för hans lycka. Marken under mig försvann och jag gick in i ett totalt mörker. Gick igenom en depression för några år sedan och nu kom en till, fast tusen gånger tyngre. Jag hade allvarliga tankar om att avsluta mitt liv. Vet inte hur jag kom ur det, men det tog lång tid. Försökte få hjälp av en psykolog som ville hjälpa mig med ACT. Det fungerade inte bra, utan jag hjälpte mig själv. Jag tänkte “varför ska jag behöva acceptera ett liv i ensamhet? Inte säger man till någon som vill ha barn att de ska acceptera att de aldrig kommer få några, de skickas ju till en IVF-klinik.”
Iallafall så reste jag mig och fann till slut en stillhet i mig själv och började trivas. Dock tänkte jag att jag inte ville hamna i en relation igen eftersom jag vet att jag alltid krossas och blir lämnad. Började längta efter fysisk närhet och träffade några killar. En av de höll sig kvar och fick känslor för mig. Jag försökte att skjuta det ifrån mig, men föll såklart för honom pga hans personlighet och att han mötte mig på alla plan.
För en vecka sen ville han ta en paus, sen gjorde han slut. Han sa att hans känslor hade svalnat pga de 27 mil vi har emellan oss, men att han vill vara vänner. Innan dess ansträngde han sig verkligen för oss och jag kände vilken tur att jag hade träffat just honom. Jag hade börjat tänka på oss i framtiden. Det som sårar mig mest är att mina partners aldrig pratar med mig om sina osäkerheter utan bara helt plötsligt gör slut. Det sista han hade sagt till mig var “jag lämnar tandborsten här, för jag kommer ju tillbaka snart igen”. Några dagar senare är det slut. Jag förstår ingenting.
I lördags åkte jag tåg i 7 timmar för att visa hur mycket han betyder för mig och vad jag är villig att ge. Han blev upprörd och körde mig till ett hotell och sa att det gjorde ont i honom att såra mig igen. Jag är så fruktansvärt avundsjuk på den person som får dela sitt liv med honom, han är en underbar människa.
Varför går jag in i relationer när jag alltid blir utsatt för plötsliga slut?
Jag är 33 år gammal och vill verkligen bygga något gemensamt med en kärlek. Känner mig alldeles för gammal för att gång på gång bli dumpad, när vänner runt omkring skaffar partners och familjer utan större problem. Jag verkar inte förtjäna det?

Mm…ibland är verkligen livet inte rättvist! Jag vet inte varför de lämnar dig, men du verkar ha en sund inställning till att få en långsiktig relation.

Har du stabila vänner? De kanske kan hjälpa dig att förstå varför du blir lämnad.

Att du ändå försöker, gång på gång, betyder ju ändå att du vill ha en fungerande relation och det är något som du kan känna dig stolt över!

Absolut förtjänar du inte att bli dumpad! Men du förtjänar att möta någon som förstår dig, och som kan möta dina behov av närhet på ett bra sätt.

Försök att prata med någon känner dig väl, och som kan hjälpa dig att förstå hur du fungerar i en relation och vad du behöver. Sök sedan efter en man som kan möta dig där.

Skickar en styrkekram!

Lycka till!

Du får chatta om du vill det