jag har aldrig klarat av att berätta de allra värsta som inträffar pågrund av min borderline till anhöriga. Dels för att jag skäms över de jag gör, men också för att jag inte vill försätta någon med känslan av att vilja hjälpa men inte ha kunskapen av att göra det. Jag vet själv inte va för hjälp jag vill ha och mår väldigt dåligt i tanken av att be om något.
Idag har jag sambo, men tyvärr har jag kvar min borderline och den får mig fortfarande att aggera suicidalt när jag blir som sjukast. De jag gör när detta inträffar håller jag hemligt och sen ljuger ihop någon lindrigare historia om mitt mående. Just nu känner jag mig hemsk. För jag har gjort något dumt idag och ljugit för honom. Det är bara för svårt att säga som de är. Jag fryser liksom till is och får inte ut ett ord.
Nu vill jag bara försvinna för gott
