Är det psykisk misshandel?

[Purple Dakyke]

Mitt ex och jag har varit tillsammans i 4 år, vi bodde ihop i 3 år. För 2 dagar sen gjorde vi slut. Jag är nu hos mina föräldrar och vet varken ut eller in…

Under vår relation har han sagt saker som att han äcklas av mig, han blir äcklad av att jag mår dåligt och ligger i sängen istället för att vara produktiv. Han har sagt att jag borde sluta ta mina mediciner och bara bita ihop istället. Han har sagt att jag måste sluta ha så mycket kontakt med mina föräldrar, det är inte normalt att prata med sina föräldrar flera gånger om dagen. Jag borde klippa navelsträngen och bli mer självständig. Han har ofta blivit arg på mig när vi umgåtts med hans vänner eller hans familj (han ville aldrig umgås med mina) för att jag sagt fel saker. Jag pratar om saker som ingen annan är intresserad av, de blir uttråkade av mig. Han skäms för mig och vill inte ta med mig på sociala sammanhang för det är inte kul för honom när jag är med och förstör och skämmer ut honom. Han har sagt att mina vänner inte håller måttet, de är på en lägre nivå än jag och han förstår inte varför jag umgås med dem. Han har blivit otroligt arg och besviken när jag blivit sjukskriven i omgångar på grund av ångest och depression. Han har sagt att jag måste äta på ett annat sätt, att jag är för tjock. Han vill inte skaffa barn med mig för att hans barn ska inte ha en tjock mamma. Jag skulle vara en så dålig mamma eftersom jag har svårt att sköta hushållssysslor. Han ville inte röra vid mig eftersom jag var så äcklig.

Grejen är att jag håller med honom… Jag önskar också att jag var smalare, att jag mådde bra och inte behövde vara sjukskriven. Jag önskar jag inte behövde ta mediciner, att jag bara kunde ignorera ångesten och skärpa till mig. Jag har kämpat och kämpat för att sköta hushållssysslor, för att sköta min ekonomi bättre, för att prata om roligare och bättre saker när vi umgåtts med hans familj och vänner. Att vara mer produktiv. Men ju mer jag kämpar desto sämre mår jag.

Är det verkligen psykisk misshandel när det han säger är sant?

<3 I mina öron är han föraktfull och motsatsen till kärleksfull och hjälpsam som partner och medmänniska? Han trycker ner dig snarare än beter sig empatiskt genom att erbjuda stöd, värme och en hjälpande hand. Skulle han acceptera om du sa att du äcklades enormt av honom? Att han är pinsam att ha å göra med? osv.

Låter även som att han är så pass svinig att han bekräftar din negativa självbild. En sund person hade ju övertygat dig om att du duger så som du är och känt smärta och rädsla över att du är deprimerad, det sista man gör är då att skälla på någon.

Om jag exempelvis tycker att jag är korkad så önskar jag ju inte ha en partner som är arg och ständigt påminner mig om det. Det är ju jättedestruktivt och nedbrytande.

Att ha problem eller psykisk ohälsa innebär heller inte att man är ett problem som person. Det är ju fullständigt vidrigt om någon påstår det. Usch.

Tänker litegrann på det här att “din smärta är min smärta”, eller “det som gör dig ledsen, gör även mig”. Att man är sammanbundna som par. En sund relation ser ut så. En självupptagen person är i stället behovsstyrd och tänker därför mest på sig själv. Han låter som en sådan? Då tror jag det lätt blir ohälsosamt och skadligt. Inte konstigt heller att du mår förskräckligt som levt så länge i detta, fina du!

[Yellow Tarosu]

Det är psykisk misshandel så det sjunger om det.

[Green Ciruta]

Psykisk misshandel eller ej, så har ni haft en giftig relation och ni ska inte vara ett par. Bra att ni bröt upp.