Hej.
Min dotter, som nyss fyllt 18 år har aktiva självmordstankar. De kommer i skov men den senaste gången var de värre och mer påträngande än vanligt. Hon har en ADHD diagnos och lider även av generell ångest.
För en vecka sedan åkte vi in till akutpsyk men hon ville inte bli inlagd och eftersom jag verkade vara en vettig förälder, skickade de hem oss. Till saken hör att även jag, mamman, har en ADHD diagnos samt ångestsymptom, vilket försvårar min oro när det gäller mitt barn. Jag kan inte sova, när de har skoven infaller, har svårt att hantera minsta stress samt orka med de andra barnen. Detta in sin tur gör att mina skuldkänslor över att inte kunna få mitt barn att må bättre håller på att äta upp mig inifrån.
Det här blev väldigt rörigt men jag undrar hur andra hanterar den konstanta oron för ett barn med aktiva självmordstankar.
Hur får man sitt barn att vilja leva, om så bara en dag i taget?