Jag har läst i artiklar om ätstörning att det bästa en kan göra är visa för vännen att du tycker om den och finns där för den oavsett hur den mår (om du känner att du kan och vill det nu, såklart), och att komma ihåg att du behöver ta hand om dig också. Jag har fått rådet att inte tjata på den med ätstörningar, eller göra en grej av ätstörningen, utan försöka fokusera på det andra som finns i livet. Såklart är det också bra att prata med vännen om att du är orolig och vill att den ska må bra, och tror att den skulle bli hjälpt av att få professionell hjälp. En av mina vänner (som har kraftiga ätstörningar och haft det sedan tidiga tonåren) har i sådana samtal reagerat defensivt, men senare (typ några månader senare) berättat att det samtalet betydde väldigt mycket för hen, och att hen tänkt mycket och uppskattat det som sades. Med andra ord – även om din vän reagerar med att bli tvär, ledsen eller behöver space så kan det ändå vara så att den uppskattar att du tar upp det. All lycka till till er båda, det är så fint att du bryr dig om din vän. Kom ihåg att du inte kan göra allt åt din vän, och att det är okej att behöva ta lite tid för att ta hand om sig själv ibland.
