Min mamma och jag bor 60 mil ifrån varann. Min mamma har sen sina unga år haft psykiska problem. Hon har ångest och panikångest. Hon är nu 76 år. Under alla dessa år har hon aldrig egentligen tagit tag i det. När dom första medicinerna mot panikångest kom så började hon med en sort som hon sen har haft i alla år. Hon har aldrig utmanat sin ångest. Jag vet inte vad som stoppar henne mer än en slags rädsla. Hon säger att hon trivs att bara vara hemma. Hon har aldrig tagit något som helst initiativ till att vi ska ses dvs att hon kan åka till mig. Det skulle vara med buss eller tåg då hon inte har körkort. Och det kan jag förstå att det kan vara jobbigt att göra själv. Men hon vill aldrig ens göra det när jag har sagt att vi åker tåget tillsammans så hon inte är ensam. Sen när hon gjort det ett par gånger så kan hon testa att åka själv, hon behöver inte åka hela vägen har jag sagt, jag kan mötas upp halvvägs med bilen. Men, nej det absolut inte för sig. Nu ska min pappa komma till mig, han tar sin bil och ska hjälpa mig med en flytt. Mina föräldrar är skilda sen många år, men har en vänskap kvar och dom ses ganska ofta. Jag har då bett min mamma att följa med. Men nej, det vill hon inte, hon tycker hellre att jag ska komma till henne. Jag har märkt att hon har blir mer och mer begränsad i vad hon tycker hon kan göra. Jag har i flera år sagt att hon måste utmana sin ångest och fobi. Men hon har som sagt aldrig gjort det, vilket då gör att ångesten så klart eskalerar till nästa nivå hela tiden. Jag har själv ångestproblematik, men jag utmanar det ofta för att det inte ska hindra mig. Jag har sagt till henne att hon kan inte begära att andra ska kliva över hav, men hon själv inte ens kan kliva över en liten pöl för andra. Jag kan inte låta bli att det känns som att hon väljer sin ångest före sin dotter. Blir besviken att hon aldrig velat utmana sitt begränsade liv. Det är ju inte att jag ber henne flyga till andra sidan jordklotet. Utan hon ska bara sitta i en bil så att vi kan ses. Jag kan inte alltid vara den som kommer till henne.
