Hej! Under ganska kort tidsperiod har 2 nära släktingar tömt massa anklagelser o hat mot mig. Valde att lägga mig platt o inte kasta sand tillbaka då jag insåg att det bara skulle bli värre. Men min glädje är slut. Mitt självförtroende borta. Och energin. Har ett tufft jobb, pressar mig för att ingen ska bli arg. Och har svårt att orka nåt hemma…Har två tonåringar som är väldigt osociala o trötta. Det osar en ständig känsla av besvikelse o tjat hemma. Min känsla av misslyckande smittar av sig känns det som o då får jag dåligt samvete för det. Kommer inte ur det o just nu känns det som det bästa för alla vore om jag antingen flyttar eller blir sjuk o dör….Måste försöka mer än andra för att duga, för jag duger ju inte som jag är som de här 2 sa…..Så trött på att alltid känna mig värdelös…
