Hem > Forum > Må piss > Varför leva om livet ändå går åt helvete

Varför leva om livet ändå går åt helvete

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag orkar inte längre, har ingen att prata med och även om jag skulle de så vet jag inte ens själv hur jag mår, vet bara att jag mår skit. Jag bråkar konstant med min pappa och han använder sig utav härskartekniker och tar mina saker för att jag inte vill prata med honom och hotar med att han ska kasta ut mig. Har ca 20 paracetamol tabletter och en flaska vatten på mitt skrivbord just nu och känner ba att livet hade varit så mycket bättre utan mig i de. Vad är ens poängen med att leva när hela värden går åt skit ändå

    Avatar

    <3 Åh, det är tvärtom, världen blir finare och bättre om sådana som du är med i den. Pappan däremot låter inte trevlig alls, som förpestar din tillvaro. Gör inget dumt och förhastat. När man inte vet exakt hur man mår förutom att man mår piss är det supertydliga tecken på att man är deprimerad. Då ska man få hjälp ur det <3

    Jag orkar inte längre, har ingen att prata med och även om jag skulle de så vet jag inte ens själv hur jag mår, vet bara att jag mår skit. Jag bråkar konstant med min pappa och han använder sig utav härskartekniker och tar mina saker för att jag inte vill prata med honom och hotar med att han ska kasta ut mig. Har ca 20 paracetamol tabletter och en flaska vatten på mitt skrivbord just nu och känner ba att livet hade varit så mycket bättre utan mig i de. Vad är ens poängen med att leva när hela värden går åt skit ändå

    usch…. Det låter verkligen deprimerande och jobbigt!

    hur gammal är du?  Har du några vänner?

    har du något intresse som du kan fokusera på?
    Precis som Red Simyna säger så är världen INTE en bättre plats utan dig!

    Alla behövs !

    Trådstartaren

    usch…. Det låter verkligen deprimerande och jobbigt! hur gammal är du? Har du några vänner? har du något intresse som du kan fokusera på? Precis som Red Simyna säger så är världen INTE en bättre plats utan dig! Alla behövs !

    Jag är 18 år och jag har vänner men ingen som jag känner att jag kan prata med, det enda som håller mig kvar just ju är mina två katter

    Jag är 18 år och jag har vänner men ingen som jag känner att jag kan prata med, det enda som håller mig kvar just ju är mina två katter

    vet inte om det finns nån kurator om du går på gymnasiet? Om du inte går på gymnasiet tror jag du kan vända dig till en ungdomsmottagning , dem finns ju även på nätet.

    det ger så mycket att få prata av sig med nån terapeut eller liknande, iallafall tycker jag det, man ska berätta exakt vad man känner , inte linda in eller hålla tillbaka då får man ( såklart) ut det bästa av att prata av sig, sen finns det bättre och sämre personer i såna yrken.

    Du har hela livet framför dig . gör det bästa av ditt liv . Det Kan bli bättre

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.