Min mamma har mobbat mig. Jag känner osunt hat mot henne.

Hej! Jag är en person på 25 år. Jag hade en tuff uppväxt min mamma var alkis, tonårstänkande, omogen och var som en dotter för mig. Jag är helt avskräckt från att skaffa barn eftersom min egen mamma var som mitt barn. Hon fick gråta som bara den jag fick lugna ner henne. Om jag började gråta så skrek hon på mig och behandlade mig illa. Hon var inget moraliskt stöd för mig. Jag har flyttat hemifrån idag och hon har inte fått se min lägenhet. Jag flyttade hemifrån 2017.

Hon har haft massor av pojkvänner vissa var nog bara kk (knullkompisar) till henne. När hon hade kompisar hemma blev hon jättefull och jättekaxig och började mobba mig framför sina kompisar och tyckte hon var jättehäftig. Hon har iövrigt psykiskt misshandlat mig och jag är en riktigt skör person vilket hon visste och utnyttjade. Hon kände att hon hade högre standard och det måde hon bra av.

Hon har kallat mig massa elaka saker som “ungjävel”, “skitunge”, “Jävla idiot”, “din lilla jävel” osv. Visst ganska vanliga förulämpningar jag vet. Men det som slår allt är en förulämpning man tänker sig ett en mobbare i skolan skulle säga. Jag hade en diskussion med henne om att jag inte gillar hennes män som hon är elak mot mig med. Hennes svar var “SÅ DU VILL ATT JAG SKA VARA UTAN KÄRLEK?!!!! DU ÄR SOM EN DOMINANT HORA”. Dominant hora?. En mamma som säger så till sin dotter?. Det tog mig hårt visst det var hösten 2011 då jag var 17. Men det tog riktigt hårt på mig. Om en uppkäftig klasskompis hade sagt så hade man kunnit skratta bort det och säga “men hur patetisk är du?”

Jag var lojal mot henne i alla år jag bode hos henne. Berättade aldrig i skolan vad som hade hänt. skyddade henne och allt och sa att vi trivdes ihop men egentligen hatade jag henne och tröståt bara för jag var tvungen att bo med henne. Många säger idag att alkoholism är en sjukdom och att jag är hård mot henne. HÅRD MOT HENNE?!!! Det var det dummaste! Jag tog ju så väl hand om henne och var jättesnäll mot henne men fick bara en massa skit. Jag sa inte ens till min morfar hur jag hade det med henne. För han var den sista jag fick “Tjalla” för. Hon sa alltid “Berätta inte för någon hur jag har behandlat dig för då får jag skäll”

Min BUPkontakt, kurator och många vuxna omkring svek mig. Jag träffade min gamla bupkontakt för inte så längesedan bara några veckor sedan. Jag frågade hen varför hen inte kontaktat soc eller inte hjälpte mig. Hens svar var “Men du ville ju inte att jag skulle göra det och jag har alltid fått intrycket att hon älskar dig” Det var riktigt provocerande svar. Visst jag vet att hen inte kan göra något åt saken idag men kändes ändå bra att konfrontera hen. Hen borde anmält till soc oavsett. Berättar man att man far illa så upphör ju sekretessen. Önskar min bupkontakt hade anmält till soc och hjälpt mig med hur jag ska gå tillväga.

min mamma som jag egentligen inte ens har kallat “mamma” sedan 2008 är väldigt duktig på att manipulera andra. Många tycker hon verkar rar fast hon egentligen är elak. En gång när jag var 12 var jag på kollo. Jag sa till en kolloledare hur mycket jag hatade min mamma hennes svar var “Jag tycker din mamma är jättesöt” Shit vad arg jag vart den kommentaren tålde jag inte. Mitt hat växte då. Men säger ett barn att den hatar sin mamma kanske man som personal kan gå och prata med barnet och fråga varför hen känner så starkt hat.

Om ni frågar var min pappa varit kan jag säga att jag är riktigt besviken på honom också. Han visste hur elak hon var men ändå stoppade huvudet i sanden. Hans fru ville inte att jag skulle vara hemma hos dem och han säger inte emot henne. Tror det är för hon inte tål att han har barn sen tidigare. Konstigt nog så hatar jag inte honom utan är bara besviken. Kanske är för jag inte tål min mamma.

förrförra året så grät hon för hon inte har fått komma hem till mig hon sa “Jag tycker det är jättekonstigt att jag inte har fått komma hem till dig på en fika” Hon har inte fått se min lägenhet än idag. Har inte ens gett henne min nya adress.

Jag mår fortfarande dåligt, känner självhat och kan inte tänka positivt. Jag vill dö. Jag kan inte leva med att jag haft en dålig uppväxt. Jag tycker inte om mig själv och tycker jag förtjänar ett dåligt liv. Jag går runt och är ledsen att jag inte fick några utlandsresor som barn som är min största dröm. Jag vet att jag överdriver. Jag känner att allt jag önskar är att ha haft en bra uppväxt men det fick jag inte och det går inte att lösa. Jag känner att jag är ful. Jag har gett upp hoppet.