Jag vet känslan… Har haft panikattacker i mer än 3 år nu och det är fan det värsta som finns. Du har rätt att kalla honom din kompis. När du är självmords benägen börjar du ge upp på allt, man tänker i vägarna ”ingen smsar en dag vilket måste betyda att du inte spelar någon roll”. Du kan vara där för någon hela tiden och dom kan ändå känna sig ensamma.
Det enda lilla tips jag har är att försöka få ut känslorna på ett annat sätt; testa att rita eller skriva (även om du suger på det) och om du har möjlighet gå och prata med nån. Om du pluggar så är kuratorn ett bra första steg.
Massor med kramar!