Första gången jag kan komma på att jag började med tvångshandlingar var vid 10-12 års ålder. Min mamma skulle gå till jobbet tidigt en morgon och jag och min syster var själva och hon lovade att låsa dörren vilket hon glömde. Där började mitt tvång med att känna så att dörren är låst och sen dess har det bara blivit värre. Är idag i 25-års åldern och har mycket tvångstankar och handlingar som jag varje dag kämpar med. Har haft ångest i ett par år nu men aldrig riktigt förstått varför. Började med att jag sov dåligt, hade inte lust med någonting. Gick till en kurator för ca ett år sedan och hon kom då fram till att jag led av detta. Har fortsatt att gå till henne fram till nu men hon är inte specialist på ämnet så hon har skickat vidare mig till psykiatrin, där jag har en tid om ca 2 veckor.
Har nog aldrig förstått att det är allvar utan bara något jag levt med, något som alltid funnits där. Men när jag berättade för mina nära vad kuratorn hade sagt så insåg dom nog allvaret. Känner dock inte att dom helt förstår, har man det inte själv så kan man nog inte till 100% förstå.. någon som kan hjälpa mig? Någon är i samma sits?
