Hem > Forum > Må piss > Kan vi prata om LPT?

Kan vi prata om LPT?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Så jag blev tvångsinlagd på psyk för ca tre månader sen. Det var inte vackert, tvångs medicinerad, ner hållen, en läkare på själva obs avdelningen som efter en vecka av mitt vägrande av att prata med de försökte få läkarna att tvinga mig till ECT. De diagnoserade mig med svår depression baserat på en envis tystnad och saknaden av tillit till auktoriteter.
    Efter det kan jag inte sluta oroa mig över att bli tvångsinlagd igen. Jag vågar inte prata med psyk, det gjorde jag iofs inte innan heller men nu är det verkligen låst.
    Jag vet att det inte är illa att vara inlagd, det var bara inte mitt val.
    jag vet att jag förmodligen borde vara inlagd. Jag är så nära att göra mig själv riktigt illa att jag inte vågar hämta ut sömntabletter.

    Nog om mig, jag vill gärna höra andras erfarenheter. Råd, tips vad som helst det finns typ ingen som pratar om hur det är att vara under LPT

    Har en bekant som ”drabbats”. LPT funkar ju ibland om man har t.ex. barn som behöver skyddas. Själv har jag ”glömt” ansvaret för barn när jag har mått för dåligt. När de nu är vuxna, inbillar jag mig att de klarar sig utan mig. Dock blir det en chock om jag sätter tofflorna, tar ner skylten alltså, inbillar jag mig. Hur långt sträcker sig mitt ansvar/omsorg om andra? Jag inbillar mig att om man kan bli ”normal” och trivas med livet igen, så har LPT gjort nytta och man accepterar att den använts. För egen del har jag gett upp, tror inte att jag får någon positiv framtid, någonsin, men å andra sidan kan de inte hålla kvar mig utan blodsutgjutelse heller. Jag tror att  man kanske ser olika på LPT om det gäller en själv eller en anhörig/vän. Jag tolererar inte andras ingrepp i min frihet, men om mina barn var i riskzonen kanske jag hade tänkt annorlunda? Tror nog att självsuggestion kan fungera ibland: ”Det var detta jag ville egentligen, när jag kommer ut är jag tacksam.” Men själv är jag dålig på sånt. Mindfulness gav mig så mycket ångest att jag planerade in ett självmord p.g.a. det. Hade jag inte hoppat av mindfulnesträningen så hade jag inte levt idag. Mitt tips är att prata med någon som vill och kan lyssna (om du är lagd på det hållet), t.ex. en präst (som har absolut tystnadsplikt) om du inte kan med psyk. Prästen kan inte heller tvinga in dig i något. LPT kan fungera men inte för mig, kort sagt.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.