Högkänslig, självkänsla och höga krav

Jag är en helt vanlig storstadstjej i 20-års åldern som bor hemma med föräldrar. Jag är en extrovert person som dessutom är lite av en ensamvarg, jag behöver vara helt själv ibland för att samla energi. Jag bryr mig mycket om andra och vill alltid få folk att skratta och må bra. Jag vill vara omtyckt och visa mina bästa sidor, utan att försöka för mycket så att det slår över, om ni förstår vad jag menar. För er som är intresserade  av astrologi så är jag född i kräftans tecken…

Jag analyserar min tillvaro väldigt mycket. Jag brottas ofta med egna känslor och tankar att ”den här personen tycker inte om mig, för att jag sa sådär” eller ”varför uttryckte jag mig så klumpigt” trots att den andra personen kanske glömt det jag sagt 1 timme tidigare. Detta resulterar i att jag drar mig undan och kan verka avvisande eller tjurskallig, men det begrundar sig egentligen i en dålig självkänsla. Jag går tillbaka mentalt till ett skede där jag stänger in mig själv i mitt skal. Jag tror att folk har stämplat mig och tycker att jag är dum i huvudet om jag säger fel saker, för det är vad jag tror om mig själv när det sker.

Jag får ganska kraftiga humörsvängningar och blir rätt frustrerad när jag mår dåligt, vilket händer till och från. Jag drar mig undan istället för att riskera att bli sur och ta ut det på någon. Det hela slutar med att jag inte vill uppfattas som negativ, så jag försöker övertala mig själv att det var väl inget att hetsa upp sig över? På så vis kan jag gå vidare mentalt och slippa lägga energi på irrelevanta saker. Ibland kan jag inte släppa mina tankar och blir tvungen att fråga t.ex ”du missförstod inte det jag sa va?” bara för att få svaret ”nej, tänk inte så, det gjorde jag inte” som egentligen bekräftar att min självkänsla är i botten.

Jag är inte konflikträdd. Jag har skinn på näsan, står upp för mig själv och mina åsikter. Ingen har rätt att köra över mig, och försöker någon så får dem skylla sig själva. Men det krävs mycket för att jag ska bli arg, det är extremt energikrävande så jag tar inte en konflikt bara för sakens skull.

För ett par månader sedan kom jag till underfund med att jag är en högkänslig person. På senaste har jag även känt att jag ställer orimligt höga krav på mig själv, mestadels vad gäller jobb och plugg. Jag har svårt att bekräfta mig själv eftersom mina egna krav är så höga, jag brottas med tankarna att ”jag gjort så gott jag kunnat” v.s ”jag kunde ha gjort det bättre”. Jag är aldrig nöjd, och det tror jag dels kommer från mina föräldrars uppfostran, då båda har växt upp i familjer där man skulle vara högpresterande för att få stämpeln hyfsat/ok/bra. Jag var inte något A-barn i skolan heller, jag gick ut med VG/C i snitt i gymnasiet, vilket jag var nöjd med. Andra i skolan pratade mycket om hur höga betyg de fick, jag var glad för deras skull men lyssnade med ett halvt öra, eftersom jag inte ville jämföra mig med dem eller bli påmind om mina föräldrar.

För 2 år sen gick jag i KBT och fick hjälp med att hantera känslor och tankar. Efter KBT:n arbetade jag utomlands och kom utanför min zon, vågade stanna där och såg vad som hände. Idag mår jag bättre trots att jag får ”återfall” ibland, men jag inser att jag är väldigt känslig och det tar mycket energi från mig själv. Jag har få äkta vänner som alla accepterar mig för den jag är, men jag måste ofta tänka på att hålla tillbaka mina tankar, då det kan vara rätt energikrävande. På jobbet har jag kollegor som stöttar mig, och jag kan visserligen inte göra alla glada hela tiden, ibland måste jag sätta mig själv först. Vissa kollegor har jag kommit nära och de kommer nog bli vänner för livet.

Är det någon som känner igen sig i min situation?

Hej du,

absolut känner jag igen mig i det du skriver. Skönt att höra att du mår bättre. Vad tror du var den största anledningen till att du kom dit du är idag?

Jag tycker du är en otroligt stark, smart och driven person och önskar dig allt gott här i livet!

kram så länge<3