Det finns ingen sol på andra sidan horisonten

Jag är 23 år och har mått dåligt från och till hela min ungdom. Sedan några år tillbaka så har det blivit värre och det har aldrig blivit bättre utan bara sämre. Jag har fått ångest och mycket självmordstankar. Jag har svårt att utföra vardagliga sysslor och har isolerat mig från omvärlden så mycket som det går. Bestämde mig för att besöka en psykolog för ett tag sedan. Fick medicin utskriven och gick regelbundet till psykologen. Även om det mildrade min ångest så visste jag att även detta, som ska vara det som ska rädda de som ligger på botten, inte skulle kunna rädda mig. Att ge mig medicin som gör mig trött och orkeslös var det psykavdelningen hade att erbjuda mig för att jag skulle få livslust igen. Att läsa och höra “allt blir bättre sen” känns bara som ett tomt löfte utan någon grund. Allt är bara hopplöst.

Hej, ser att det var nästan ett år sen du skrev. Hur mår du idag? Vad har du gjort det senaste året? Vad har varit bra och mindre bra? Berätta snälla!

kram så länge<3

Anonym skrev:

Hej, ser att det var nästan ett år sen du skrev. Hur mår du idag? Vad har du gjort det senaste året? Vad har varit bra och mindre bra? Berätta snälla! kram så länge<3

Tack för att du frågar <3

När jag skrev detta var jag på en riktigt dålig plats. Har haft upp och nedgångar sen dess. Min depression har alltid fungerat så. Har gjort slut med min flickvän jag inte var lycklig med och bytt jobb. Har lärt mig acceptera att jag kanske aldrig blir av med nedstämdheten och ångesten. Jag tänker fortfarande på att ta mitt liv säkert varje vecka, men är definitivt bättre än varje vaken minut.