bläää för allt känns det som nu…

Jag råkade ut för en olycka i våras och bröt lårbenshalsen vilket gjorde att jag fick vara hemma ensam till stor del i början. jag bor med en kompis som jobbar så jag är inte helt ensam. sakta så kunde jag börja ta mig ut och göra saker. min kompis fick mig att börja åka buss igen och det var ju så här i efterhand riktigt bra gjort av honom. skadan läckte fint. men sen kom sommarvärmen med stormsteg. jag kände att jag kunde mest vara hemma eftersom jag blev rädd att jag skulle svimma av värmen, så det blev ju som att vara skadad på nytt. nu efter värmen försvunnit och skadan läckt så känns det som att jag är rädd för männsikor typ. det känns tryggt att vara hemma fastän jag vet att det vore bra för mig att ta mig ut. jag börjar jobba heltid nästa vecka och det är väl verkligen med blandade känslor. å ena sidan vet jag att det är bra att komma ut och träffa kollegorna igen, men andra sidan vill ringa och sjukskriva mig för att jobba halvtid typ. nä urch va jobbigt allt blev. sen ska jag på anställningsintervju på fredag. det känns ju lagom skoj…. nä fy… men det jobbiga är ju att man inte kan ha kontrolll på vad som känns bäst. allt ställa in allt känns ju tråkigt med.  men på något sätt kändes det ju skönt att skriva av sig lite här ändå. men vad ska man göra. hur vet man vad som är bäst. nä det är väl livets stora fråga.

Det är alltid så när man varit avskärmad:) 2-3 månader i ett mindre socialt läge gör en lite konstig, jag brukar bara gå ut och sätta mig någonstans. Kolla på människor och trappa upp det, sedan sköter jobb oftast det sista, eller umgänge:)

rekommenderar typ sitta på ett kafé eller nått. Då verkar man inte så galen 🙂 i början kan de vara smart att inte storhandla, bara handla för dagen, så man kommer ut varje dag:)

Värmen gör en lite extra knäpp.

Anonym skrev:

Det är alltid så när man varit avskärmad:) 2-3 månader i ett mindre socialt läge gör en lite konstig, jag brukar bara gå ut och sätta mig någonstans. Kolla på människor och trappa upp det, sedan sköter jobb oftast det sista, eller umgänge:) rekommenderar typ sitta på ett kafé eller nått. Då verkar man inte så galen 🙂 i början kan de vara smart att inte storhandla, bara handla för dagen, så man kommer ut varje dag:) Värmen gör en lite extra knäpp.

Åh, fint att du svara. Jo värmen har ju gjort en lite knäpp det håller jag med om 🙂 Tack för tipsen, ja det kanske jag ska göra.

”Fire and forget” – Som jag alltid fick höra när jag velade och inte bara gjorde ;D

Testa att äta mer magnesium, naturligt sätt saknar alla det i det moderna samhället. man blir mer knäpp av värme då, eftersom låg magnesium halt ledar till värmekänslighet – och flesta mentala extremiteter underlättas av det, speciellt ångest/nervositet.

RDI ligger på 350mg(man får i sig ca 250mg om man äter normalt, men svenskt RDI är för lågt)

en 700-900mg är mer normalt.(vissa säger 1100mg)

 

 

Anonym skrev:

”Fire and forget” – Som jag alltid fick höra när jag velade och inte bara gjorde ;D Testa att äta mer magnesium, naturligt sätt saknar alla det i det moderna samhället. man blir mer knäpp av värme då, eftersom låg magnesium halt ledar till värmekänslighet – och flesta mentala extremiteter underlättas av det, speciellt ångest/nervositet. RDI ligger på 350mg(man får i sig ca 250mg om man äter normalt, men svenskt RDI är för lågt) en 700-900mg är mer normalt.(vissa säger 1100mg)

okej, tack för tipset.

Jobbat i tre veckor nu snart. Vilken utmaning om man känner av social fobi eller vad de är. Sen har jag ett jobb där man är i framkant och inte bara kan gömma sig.. orka, vill byta jobb typ nu. Men har härdat ut än så länge. Har en snäll chef som låter mig jobba hemifrån på eftermiddagen.