<3 Tror på ett sätt det kan vara svårare också att ha det dåligt i Sverige eftersom kontrasten till andra då kan bli så stor. Det är ju ett sådant priviligierat land och folk, men när man själv inte får ta del av dessa privilegium i lika hög utsträckning som majoriteten (en underdrift givetvis…) är det inte konstigt om man känner utanförskap. Jag har nog alltid reagerat på när folk pratat om att det är så hemskt i fattiga länder och här är det minsann toppen (tyckte folk sa så mycket när jag hade det fruktansvärt och fortfarande bodde hemma) och så sitter man där och kanske bor med två tyranner hemma. Det är ju liksom inte frid och fröjd precis – det är ju snarare krigslikt ärligt talat. Man känner spontant inte “åh vad jag känner av att jag är så otroligt lyckligt lottad”. Nej, nej, nej. Man sover inte på nätterna, man är kroniskt spänd som en fiolsträng.
Så jag tycker det är förminskande att dra alla över samma kam. Många i Sverige är dock bortskämda, visst är det så. Men det där gäller ju knappast dig eller mig (eller någon generellt på det här forumet). Det är ju heller inte så att vi har samma förutsättningar allihopa.
Så såklart har du all rätt i världen att känna missnöje och klaga, fina du!
Folk som på riktigt faktiskt “har allt” objektivt sätt. När de klagar på en liten “halvtaskig sömn” eller utebliven löneökning, då blir jag irriterad. Det tycker jag är pinsamt rakt av. Dessa borde jämföra sig med personer som lever i krig. Men det är väl som vanligt att det är de som inte borde känna dåligt samvete eller känna sig skyldig, uppleva skam som ofta gör det. Det är knäppt.
