Jag inser nu att jag tappat mig själv, PGA min missbrukande pojkvän. Efter en jobbig dag milt uttryckt, så inser jag att jag tappat mig själv . Jag såg mig själv ensam i min lägenhet UTAN den här skiten , och det kändes väldigt lockande. Jag gav upp allt för att känna mig älskad igen, återvände till min pojkvän när han kom ut från fängelset ,men fick ett helvete, jag blev mobbad i mitt område och min stad , det var också därför var jag tvungen att gå tillbaka till honom , för att inte gå under av utanförskap och deppighet. Men fick som sagt ett, 6 års, långt helvete som pågår fortfarande. Under de här åren så har jag helt enkelt tappat mig själv. Inser jag nu.
Jag vill inte vara inblandad i kriminalitet. Jag vill inte ha hans problem på mina axlar.
för hans problem ( som ofta handlar om andra arga kriminella.. som är ute efter honom eller ska hämnas eller bara är allmänt sviniga , de säger att de är hans vänner men dem betalar aldrig sina skulder och sen är de arga på HONOM.. de problemen blir mina problem och jag vill inte ha med sånt att göra överhuvudtaget, han blir arg och stressar upp sig och hans drogutlösta psykos sjukdom triggas igång.. han pratar för sig själv och sparkar och slår på saker ,grannarna sura. Sen är det det viktigaste.. att han tar amfetamin, och FÖRSTÖR våran relation. När vi hade kunnat ha det bra , så väljer han ändå att ta, och göra så att vi blir ovänner eller att jag får lyssna hela natten på hans superhajpade drogprat. (Jag fattar inte hur man orkar prata non stop i Typ 6 timmar, )eller spelar hög musik eller i värsta fall skriker eller tar en tändare och sprutar axe i lågan så det ska spruta eld. Hemmet hos honom känns inte tryggt då . Och han pratar konstant då ,lyssnar inte en sekund på mig. Jag ska bara lyssna lyssna lyssna på hans nonsens drog -prat . Säger jag att jag mår dåligt så ska han ” döda” dem som fått mig att må dåligt. Så vågar aldrig säga hur jag verkligen känner.
idag har jag övervägt att gå ut i vägen och bli påkörd av en bil när vi bråkade ute men det var mest för att visa honom vad han gör mot mitt mående. Han ropade ” ”Anna!” Gå ifrån vägen . Jag gick ifrån vägen och vi gick hem , men väl hemma är det just nu upp och ner och ner och upp och heeeelt tokigt.ena sekunden är han jätte förbannad nästa sekund skrattar han.
inser att det inte är konstigt att man tappar sig själv när man måste dölja sina känslor, och lever i ett sånt snurrigt missbruks hem
