Mitt liv pågår men jag lever inte.
Jag går till mitt arbete och träffar min familj.
Jag ler utåt.
Jag har vänner men drar mig undan och har länge undvikit sociala sammanhang.
Jag orkar inte.
Brottas dagligen med känslan av misslyckande. Jag önskar att någon ska köra på mig eller att jag ska drabbas av sjukdom med dödlig utgång.
Jag kan drömma mig bort om ett liv med partner och barn, men kan inte se att det skulle ske. Så, hur länge till ska man stå ut med denna dagliga kamp, leva för att inte såra andra.
