Snart är livet slut!

[Blue Byqite]

Azure Sodyso skrev:

Jag har inte bett om att få vara här så varför får jag inte avsluta det för? Om jag känner att livet inte tillför något vettigt utan bara en massa skit som får mig att må dåligt. Vad har jag då för anledning att vara kvar? Jag är så trött på livet och känns som att jag bara lever för att andra men inte för mig själv. Har levt med självmordstankar sen jag var typ 11-12 år. Har aldrig försökt ta livet av mig men tanken har alltid funnits där. Bilden i huvudet på mig när jag på ett eller annat sätt bara somnar in. Slutar andas. Slutar existera. Får en sån skön känsla när jag tänker tanken att inte finnas mer. Slippa ha ont och slippa detta skit liv. Ibland önskar jag att jag dog fast inte i självmord. Utan att det ska se ut som en olyckshändelse. Typ gå ut i trafiken eller liknande. Men jag är inte rädd längre. Är inte rädd för döden. Tvärtom, jag har en dödslängtan. Det är min största önskan. Jag känner mig som ett problem för allt och alla och om jag försvinner så försvinner även andras problem. Känner mig som ett problem för min familj, släkt och vänner. Framförallt familjen. Är bara en massa bråk och tjafs hela tiden. Och allt är mitt fel. Det är mitt fel att det blir som det blir. För hade jag bara kunnat vara normal och bete mig som en normal människa så hade hade de aldrig behövt slå mig. Men det är mitt fel och jag får skylla mig själv för att det går så långt. Jag skäms och har skuldkänslor för att det fortfarande händer trots att jag är 20 år. Jag är bara ett problembarn som ingen orkar att ha med att göra. Världen bli en bättre plats om jag inte fanns. Jag ser liksom inget ljust i framtiden. När jag tänker på framtiden ser jag bara mörkt. Det finns ingen framtid för mig. Jag har börjat nå mitt slut. Jag mår skit och mitt självskadebeteende blir bara värre och värre. Om jag fortsätter så kommer jag inte kunna gå utomhus i sommar så lika bra att jag försvinner innan sommaren. Så jag slipper behöva visa andra vad jag gjort. Och folk slipper glo ner mig. Det värsta som finns! Så tiden börjar rinna mot sitt slut…för såhär tänker jag inte leva och finns ingen som kan stoppa mig. Jag har bestämt mig. Snart är jag hos farfar🕊

 

Hej vännen. Va förfärligt det låter och vad klokt du formulerar dig. Jag blev framför allt slagen kring det du sa att du inte bett om att vara här och därför borde du också få avsluta det. Som att du ser existensen från ett utifrånperspektiv. I allt det hemska tyckte jag det lät vackert på något sätt. En talang du har.

Till saken. Ingen ska stoppa dig från att göra det du vill göra, men genom att skriva här låter det som att du försöker stoppa dig själv, eller åtminstone ropa på hjälp på något sätt. Som att du anar att det finns något annat än detta helvete du går igenom men att du inte vet hur du tar dig dit.

Jag ska direkt säga att jag inte har erfarenhet av tankar som dina och därför kan jag vara farligt ute och sladdar här. Men då får du ha respekt för det.

Det enda jag kan säga är att du kanske hittar ljuset någonstans som just du mår bra av. För som du säger känner du dig inte uppskattad av familj och dina vänner och att det bara blir fel. Jag tror inte det är så, men givet det du berättar så är det ändå en känsla som uppstår av andra människor.

Nä. Strunta i dem för ett ögonblick och slut ögonen och koncentra dig på dig själv. Vad mårndu bra av? Ska du jobba med musik eller är naturen din grej?

Jag är en man i 30-årsåldern som precis börjat med biodling. För mig så är det så att om gud finns så måste han fan i mig finnas hos bina. Jag mår så bra av det. Och det trodde jag aldrig eftersom jag länge haft en fobi mot bin och getingar.

Jag försöker bara säga att vägen till din lycka kan finnas bakom de mest oväntade ting.

Så häng kvar ett tag till och pröva i allfall. Testa allt som du kommer på och strunta i relationer som får dig att må dåligt. Nu är det du vi ska koncentrera oss på.

Kör hårt vännen. 💪