Hem > Forum > Livet > Ser bara problem med mig själv och vet inte vart jag är på väg i livet

Ser bara problem med mig själv och vet inte vart jag är på väg i livet

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag har ett fåtal vänner som jag träffar ganska sällan. Har alltid haft det svårt att skapa eller behålla vänskap. En förklaring av detta kan vara att jag alltid ser ner på mig själv och har alltid satt andras behov i centrum och sett andra som bättre än mig själv. Detta har lett till att jag undviker kontakt med vänner eller personer för att jag tycker att jag gör dem en tjänst genom att inte prata med dem eller umgås med dem. Jag sätter mig till exempel aldrig bredvid någon på en föreläsning, för att jag antar att denna inte vill sitta bredvid någon som mig eller har någon bättre att sitta bredvid.

    Jag har svårt att se vad jag är bra på och förminskar alltid saker jag lagt ner mycket tid på. Jag har aldrig gillat att vara i centrum och är alltid orolig över vad andra tycker om mig. Har svårt med ögonkontakt och tänker hela tiden på vad jag sagt till människor jag träffat, återspeglar sociala möten och tänker alltid på vad jag kunde ha sagt eller gjort annorlunda. Tänker även ofta på hur jag upfattas under sociala händlser. Är otroligt obekväm i nya och stora sociala events och behöver veta i förtid. Har aldrig gillat större sociala träffar och har aldrig gillat klubb eller fester. spenderar heller tid men ett fåtal och nära vänner eller allra helst själv. Svårt för sociala interaktioner och  har alltid en rädsla att någon kollar eller dömmer mig på, gymet, matvarubutik. Undviker därav kontakt med andra personer i butiker eller liknade.

    Jag är väldigt tillbakadragen, övertänker mycket och gillar inte förändring. Är beroende av rutin och har inga problem med att sitta själv hemma. Jag kan ibland gå från att vara på ett socialt event och faktiskt tycka det är kul att helt plötsligt känna att jag måste gå därifrån eller ha lite egentid. Detta är inte bara på större sociala sammanhang utan även mindre. Kräver alltid ensamtid, även när jag är med nära vänner och är otroligt obekväm i nya och stora sociala events. Sonar även ofta bort när jag är med personer, och även närmre vänner. känner att jag på något sätt inte är närvarande och att jag inte är mig själv.

    Att ringa kan även vara otroligt stressande och skickar hellre meddelanden. Är även alltid orolig över att någon kollar på mig och bedömer vad jag gör. Till exempel att kolla och handla i butiker eller täna på gymmet för att jag tror att alla kollar och dömer mig. Känner mig obekväm att bli stressad till sociala relationer, och behöver veta och planera för sådana i förtid.

    Jag har också hamnat i en period av livet där jag reflekterar över min sexuella läggning. Jag har ett starkt behöv av sensuell eller fysik attraktion men har aldrig känt mig romantiskt attraherad till någon. Har aldrig förstått relationer och har alltid trott att det är något fel på mig för att jag inte haft en parter eller varit “kär” i någon. Även om jag accepterat att jag har svårt för att bli kär i någon och kanske aldrig kommer bli kär i någon längtar jag efter en romantisk relation och fysisk beröring. Barn, partner och hus är samtidigt inget som jag intresserar mig för, utan snarare strävar efter att komma så långt ifrån.

    Alla dessa känslor och tankar har blivit överväldigande, och jag vet inte vad jag ska göra åt dem. Har även börjat använda alkohol som ett sätt att dämpa dessa känslor eller som ett behov innan sociala sammanhang. Ibland har jag bara haft känslan av att vilja dricka så pass mycket att jag sonar bort. Något jag även gjort ett fåtal gånger. Detta vet jag är extremt farligt och något som jag såklart vill undvika, men samtidigt är rädd för vart jag är på väg. Just nu vet jag inte vad jag ska göra.  Jag har svårt att förstå meningen med livet och alla dessa tankar tynger ner mig. Jag lägger ner för mycket tid på att reflektera  och har svårt att hitta lösningar på alla mina och vet inte vart jag ska ta vägen längre

    Hej! Det låter kämpigt. Du behöver någon du kan prata med om din situation. Det kan vara inom psykiatrin eller någon annan du har förtroende för. Det finns hjälp att få för att stärka sig själv och må bättre . Ge inte upp.

    Styrkekram från mig till dig.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.