Paranoia fick mig hit

[Azure Lyhama]

Jag brukade alltid använda mig av ett speciellt forum att skriva av mig på förut. Jag bytte alltid alias med jämna mellanrum för att inte vilja bli igenkänd av familjemedlemmar och försökte avidentifiera mig eller skriva med mindre tydliga detaljer, men ändå kändes det ibland som att de kände igen mig eller som att de hade koll. Det gjorde mig riktigt paranoid, fick mig att känna mig kontrollerad och på nåt vis bevakad eller som att de höll koll på mig. Det känns sjukt att säga så. Känns löjligt och får en att vilja skratta åt tanken. Varför eller hur skulle någon kunna ha koll på mig? Men jag tyckte det skapade sånt obehag eller olustkänsla i mig när jag vid olika tillfällen kunde få både hintar och pikar kring saker och där olika personer i min familj nämnde just det forumet eller gav kommentarer som fick mig att överanalysera.

Exempelvis kunde jag diskutera med en släkting om något och jag kanske drog exempel kring sånt jag läst på forumet, så kunde han direkt säga “Har du läst det på XX?” Eller säga “Du får sluta läsa saker som står på XX”.

En annan familjemedlem pratade jag med nån gång, bara några dagar efter att jag hade skrivit av mig på forumet kring min ångest. Och dagarna efter, i telefonsamtal med den familjemedlemmen så frågade han hur jag mådde eller vad jag gjorde, varpå jag svarade att allt var som vanligt eller att jag mådde som vanligt. Så som man gör liksom. Man säger kanske inte alltid sanningen om hur man mår när folk frågar. Men då kom han och började liksom antyda eller hinta “Är det verkligen säkert/sant det?” Kändes verkligen som att han visste att jag inte mådde bra och att han hade läst och visste exakt vart jag skrivit det.

Så just sättet jag liksom fått kommentarer kring saker gällande det där forumet, har gjort att fastän jag bytte namn ofta, känner jag mig inte längre säker att skriva där. Att både uttrycka vanliga åsikter på den plattformen men också uttrycka eller använda den plattformen för att skriva av mig när jag mådde dåligt.

Det är det som bidrar till och skapar min paranoia. Känslan att min familj vill ha koll på mig. Ha koll på hur jag beter mig. Och att jag inte skriver om sånt som andra inte ska veta om eller känna till. Fastän jag skriver under ett anonymt namn och på ett anonymt forum. Ibland brukar jag tycka att det känns nästan sekt-likt. Som att min familj och mina familjemedlemmar är så beroende av att upprätthålla en fasad för alla andra. Låtsas att allting är bra, att vi är en sån fin och perfekt familj. Och att de är beroende av tanken kring det här med anseende och vad andra ska tro/tycka om oss.

När någon i min familj gjort något dumt har det snedsteget eller det felet snabbt sopats under mattan eller tystats ned. Och utåt sett har man aldrig fått tala om det snedsteget. Jag har exempelvis ett syskon som haft alkohol och drogproblem. Det problemet talades det aldrig ens om i hemmet, för det tystades ned och våra föräldrar låtsades som ingenting. Och utåt sett har jag aldrig fått nämnt eller pratat om problematiken eller hur det spillde över eller fick mig att må dåligt. Det är bara ett av många exempel av saker som sopats under mattan.

Och för mig var det en frihet att få ha det där forumet att kunna skriva av mig om egna erfarenheter på ett anonymt sätt utan att det kändes som jag svek min familj genom att prata eller dra upp om familjehemligheter som ingen annan ska veta. Jag kunde använda mig av anonymiteten för att få utlopp för det jag behövde få ut och skriva av mig eller diskutera med andra, utan att känna mig skyldig.

Men sen när jag märkte att mina familjemedlemmar började komma med kommentarer och hintar kring forumet, så blev det som en känsla av skräck som grep tag i mig. Det kändes som att de visste vad jag hade sagt och som att de hade sett det som ett svek och som att de kommit på mig om att berätta om familjehemligheterna. Så den där paranoian fick mig att börja känna rädsla, skuld och skam för att de visste vad jag hade sagt. Att jag skulle skämmas för att jag skrivit om det inför andra, fastän jag känner ett behov att få vädra mina åsikter och att det får mig att må bättre av att få ut mitt mående istället för att hålla det inom mig.

Därför har jag nu förflyttat mig hit, till detta forumet istället. Tror inte att de läser här. Här kanske jag kommer våga fortsätta skriva av mig. Både om erfarenheter som känts jobbiga men också kommande perioder som kanske tynger i livet.