Hej,
jag vet inte om ni känner igen er, men jag ställer extremt höga krav på mig själv hela, hela tiden. Om eller när jag misslyckas, så går jag in i en rejäl svacka och blir helt otröstlig. Sådär så jag bara ligger i sängen och gråter tills ögonen är helt igensvullna. Jag ska gå i skolan, klara alla tentor med bravur, jobba 20 timmar i veckan, träna, gå ner 15 kilo i vikt och samtidigt visa mitt bästa jag inför mina vänner och min familj. Jag är bara helt slut i hela kroppen och ibland vet jag bara inte hur jag ska tackla allting. Jag känner mig ständigt stressad inuti och jag har hela tiden en släng av ångest i bakgrunden.
Igår blev jag alldeles för full och betedde mig som en barnunge, var allmänt otrevlig på slutet och började gråta för att jag (som jag hulkande genom tårarna fick fram, “inte orkade mer”. Kallade en okänd man för fula ord för att jag själv var ledsen och arg på mig själv (jag ångrar mig så grovt och det är inte alls likt mig. Önskade jag kunde säga förlåt). Jag bara grät och jag har inte slutat att gråta ännu. Jag bara gråter nu och känner väl att jag inte orkar mer. Jag betedde mig omoget och elakt. Jag känner att det inte finns någon som förstår hur jag känner. Känner mig förminskad ensam och trött.
Jag väntar på utredningen. De vet väl inte riktigt men de utreder mig. De vet inte riktigt om jag är bipolär eller om jag har adhd. Jag har väntat på att få komma dit i snart tre månader. Snart orkar jag inte hålla ihop det längre. Jag försöker så himla hårt och det senaste har jag känt att “jag nog inte orkar leva såhär ändå”. Min situation känns ohållbar och jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv och mina känslor.
