Mitt liv har gått till helvete de senaste månaderna. Mina vänner har slutat tagit kontakt med mig för att de tycker jag är för jobbig att hänga med, min mamma och jag bråkar 24/7, min pappa har ingen kontakt med mig varje gång jag skriver till honom om hur jag mår varje gång min mamma bråkar med mig ignorerar han bara mina meddelanden, jag har legat hemma nästan hela sommaren och har bara gått ut en gång. Jag hatar mig själv så mycket. Jag hatar hela min kropp, ansikte och min adhd för att jag känner att det förstör mitt liv. Jag och min mamma pratar inte lika mycket som förut och ibland slår hon mig och min pappa vet det men gör ingenting för att det är vanligt att göra det i vår kultur.
Jag vågar inte berätta för nån hur jag känner för att jag vill inte de ska döma mig. Jag känner ibland att allt skulle bara vara bättre om jag kanske tog mitt liv för att då skulle folk bry sig om mig ibland. Jag har också aggregrationsproblem och det har påverkat mig jätte mycket sedan grundskolan för att i högstadiet mobbade killar mig i min klass och jag blev då våldsam och slog de och slänger saker på de som stolar och skolmaterial men skolan hjälpte mig aldrig med det istället ringde de min mamma och hon hämta mig och det hände jätte ofta. Jag ljuger också för folk ibland speciellt min mamma och jag mår skit dåligt av det. Jag känner mig så hopplös och är rädd att jag kommer få ett dåligt liv för att jag känner att jag är en elak person för att jag hade en nära vän i klassen och vi spenderade jätte bra tid med varandra och nu runt juni började jag må dålig och jag beteede mig kall mot henne och nu har vi inte haft kontakt med varandra hela sommaren och jag är så rädd att förlora henne som en vän för att jag älskar henne jätte mycket men vågar inte skriva till henne först.
