Hem > Forum > Livet > Mitt liv är en telenovela

Mitt liv är en telenovela

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Mina barns pappa lämnade mig för över tre år sen, han var otrogen och är nu gift med denna tjej och skaffat barn med henne. Det är dock inte problemet i sig…jag är över honom…men han har gjort mitt liv till ett rent helsike sen dess…allt från att jag varit tvungen att skaffa advokat och få ensam vårdnad/bestämd umgänge för barnen till att nu senast ansöka om skuldsanering och satt mig i skiten att betala ett lån vi står gemensamt på helt själv…
    Han skapar problem med mina barn, verkar inte intresserad av ansvaret av att vara förälder utan lämnat allt åt mig och jag känner nu att det börjar bli för mkt…

    Jag menar jag älskar mina barn. Har tre stycken och skulle inte vilja leva mitt liv utan dom, men att vara ensamstående till tre utan någon som hjälper utan gör mer problem istället börjar ta slut på mig som människa…jag tar antidepressiva nu, de hjälper ibland…men så fort negativa saker sker, vilket är rätt ofta pga mitt ex…så tappar jag hoppet och vill ge upp…det har varit så mkt saker på saker att jag snart känner att jag ger upp på livet …får jätte jobbiga tankar ibland som försvinner sen när jag tänker på mina barn och att dom bara har mig då deras pappa kan inte bry sig mindre…men hur gör man för att orka när livet känns hopplöst? Jag har orkar tills nu men mina krafter är snart slut…ni ska bara veta allt jag varit med om…:’(

    Fy vad tungt det låter! 🙁 Har du någon att prata med, vänner eller släktingar? Kan du få något stöd där, vågar du be om hjälp? Avlastning med barnen, en paus från vardagen, tips om vart du kan vända dig?

    Stor kram till dig! Åh, jag tror du behöver någon som tar hand om dig lite extra i vardagen? Kanske kommer med en kopp te, lagar middagar så du får vila och återhämtning? Omsorg låter det som att du skulle kunna må fantastiskt bra av just nu? Att det är en enorm anspänning du lever under och levt i under en ganska lång tid bakåt. Stämmer det? Ibland tror jag det är lätt att missa att när man lever under utsatthet och mycket stress är just avkoppling något man glömmer av? Utmattningen det oftast innebär. Har du någon väninnan eller andra i din omgivning som skulle kunna steppa in här nu och avlasta dig på något sätt?

    Trådstartaren

    Tack för era svar. Är så glad att jag hitta denna sida så man kan få ut lite…tyvärr har jag inte mkt hjälp. Min mamma hjälper så klart så ofta hon kan men som jag nämnt tidigare så händer det rätt mycket hela tiden…det jag beskrev är toppen av berget typ och hinner inte gå på samtal längre nu när jag börjat jobba igen…tyvärr så går hela mitt liv åt mina barn och hantera allting kring dom och väldigt lite tid till mig…

    Vid ett tillfälle hade jag mycket SOS hjälp då mitt ex anmälde mig för att vara en dålig mamma och en utredning gjordes på oss men den visade jag gör allt i min makt för att sköta om mina barn på bästa sätt, då hade jag även hjälp med samtal för stora tjejen då hon efter separationen fick självskadebeteende utifrån hur hennes pappa betedde sig…men som tur är, är hon på bättringsvägen nu…

    Men vet inte, vissa dagar är jobbigare än andra…och dom jobbigast känns helt hopplösa och vet inte riktigt hur jag ska få bort den obehagliga känslan jag får då…försöker inte skada mig själv för jag är nog för rädd för att det ska göra ont men vid någon tillfälle då jag mått som sämst så har jag stått väldigt länge vid en bro nära där jag bor och ibland blir jag rädd för mig själv…tankarna jag får som gör att jag står där…

    Telenovela som sagt, skulle kunna göra en egen serie/bok om allt jag varit med om…vet inte hur jag ska ta mig ur det helt enkelt…

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.