Livet är skit, men ibland (även om det är sällan) är det kärlek! Lämna inte dina barn. De förtjänar bättre, de behöver dig och ingen annan!
jo nog är det så, kärleken till mina barn exempelvis är så stor å vacker, stolt som få, men jag har så svårt å orka här ändå …. Mitt eger mående främst såklart, en hel del, så alla yttre omständigheter som tynger mej, skuld å skam att inte duga till osv ….
usch vad jag gnäller, vill inte det egentligen. Jag vill bara få en paus nu.
Men vart utan mej själv kan jag gå ?
