Jag orkar inte mer

[Green Fimehu]

Har sagt de orden hela hösten, men på nått sätt är de mer verkliga nu än innan. För jag orkar verkligen inte mer.

Har varit inlagd på psyket större delen av hösten och har verkligen försökt berätta om planerna och tankarna på att ta mitt liv, men det är som att de inte hör, eftersom jag aldrig gör det. Och nu var det många i personalen som sa att; men det syns på dig att du mår bättre osv. Men okej jag förstår vad de menar att det kan verka så utåt men inte inuti, egentligen är jag farligare för mig själv nu än jag varit hela hösten. För jag orkar inte kämpa mer. Har kämpat hela livet.

Förstår inte vad det är jag ska kämpa för? Förstår att det finns saker att leva för osv men ändå? Har svårt att förstå varför jag som levt 90% av mitt liv i trauma nu ska behöva återuppleva det i terapi för att sen må bättre och leva? Känns ologiskt och outhärdligt. Det är orättvist. De som skadat mig bara fortsätter med sina liv och jag får gå i terapi säkert flera år framöver. Fattar inte vad meningen är då?

Jag vill mycket, men hur ska jag orka? Jag ser allt som finns att leva för, jag orkar bara inte leva såhär mer. Jag önskar det tog slut, för jag känner mig så färdig med livet.

Den dumma saken är att det inte finns någon mening. Det fanns ingen mening med att bli traumatiserad från början. Livet som vi upplever det har ingen mening utöver det vi skapar mening om, och med det sagt så ger terapi till exempel dig och mig att omformulera berättarperspektivet i våra liv till något vi orkar bry oss om. När jag var yngre tröttnade jag på folk så fullständigt att min terapeut nu för hand behöver lära mig kommunicera icke-verbalt. Jag har bildat ett helt liv av att skita i just det, men nu när livet är så annorlunda från vad det brukade vara orkar jag bli en bättre person på mina premisser. Vi vet att vi kommer dö och att vi kan ta livet av oss redan nu, men poängen med att inte göra det är att vakna morgonen efter och ta de hela som en överraskning. Livet kommer inte alltid se ut som det gör idag.

Anonym skrev:

Den dumma saken är att det inte finns någon mening. Det fanns ingen mening med att bli traumatiserad från början. Livet som vi upplever det har ingen mening utöver det vi skapar mening om, och med det sagt så ger terapi till exempel dig och mig att omformulera berättarperspektivet i våra liv till något vi orkar bry oss om. När jag var yngre tröttnade jag på folk så fullständigt att min terapeut nu för hand behöver lära mig kommunicera icke-verbalt. Jag har bildat ett helt liv av att skita i just det, men nu när livet är så annorlunda från vad det brukade vara orkar jag bli en bättre person på mina premisser. Vi vet att vi kommer dö och att vi kan ta livet av oss redan nu, men poängen med att inte göra det är att vakna morgonen efter och ta de hela som en överraskning. Livet kommer inte alltid se ut som det gör idag.

Kloka ord!