Jag är tom och vet ingenting, behöver hjälp vad jag ska göra

Vet inte om livet är värt att leva längre. Känner att jag inte kan lämna min familj men det finns ju inget att leva för. En vän fråga hur jag mår och mitt svar var ”vet inte” eftersom det är så jag känner. Jag vet ingenting. Ska man fortsätta leva eller ska man ge upp? Är så missnöjd med mig själv och skäms över att visa mig för andra. Börjat isolera mig själv och det enda jag gillar är att vara själv. Någon som känner samma eller är jag ensam om det?
Jag vet inte vart jag ska ta vägen och vet inte någonting, så något härligt svar hade behövts!

Du är inte ensam om att känna sanna känslor, men framförallt är du inte ensam alls. Jag vet inte vem du är och du vet inte vem jag är. Men i ensamheten hittade jag till din text och din känsla, du nådde mig.

Det finns ingen som kan sägs de rätta grejerna för det känns inte alltid genuint eller som att folk förstår en. Men jag mår inte heller bra, trots det känner jag mig mindre ensam som såg ditt meddelande, även om jag önskar att du inte alls skulle känna så. Ibland är det inte så fel o känna sig lite ensam det är helt okej, det är inte helt fel att isolera sig en stund heller ibland behöver vi bara tid för att sova och inte slösa energi på att träffa andra eller låtsas vara glada eller inte känna sig som en börda. Allt det är okej, det är vår kropp som säger stop ta det lungt tänk på dig själv. Så lita på att din kropp hojtar till just nu för att säga att vila är ok för att sen orka. Men glöm aldrig, du är så sjukt viktig du är här för en anledning även om du inte vet eller der det själv än, och jag hoppas vi båda hittar styrkan att låta oss bli sedda för vem vi är ochh att det är okej att säga det är inte så bra just nu, men jag vill att det ska bli bättre. Stor kram vännen och God Jul från någon i samma i sits som tänker på dig.

Anonym skrev:

Vet inte om livet är värt att leva längre. Känner att jag inte kan lämna min familj men det finns ju inget att leva för. En vän fråga hur jag mår och mitt svar var ”vet inte” eftersom det är så jag känner. Jag vet ingenting. Ska man fortsätta leva eller ska man ge upp? Är så missnöjd med mig själv och skäms över att visa mig för andra. Börjat isolera mig själv och det enda jag gillar är att vara själv. Någon som känner samma eller är jag ensam om det? Jag vet inte vart jag ska ta vägen och vet inte någonting, så något härligt svar hade behövts!

God Fredag här på MiND Forumet.

Läst ditt inlägg precis nyss.

Låter som Du skulle behöva bryta mönstret av ensamhetsisoleringen, det är verkligen inte bra för någon av oss, givetvis finns det dagar som alla vi människor vill ha egentid till sig själv men i långa loppet är detta inte bra.

Har Du någon form av släktingar eller någon som Du skulle kunna träffa eller prata på telefonen?

Om Du vill prata om det Du skrivit av dig så finns jag här hela dagen LÅNG och även under Julhelgen.

På återhörande…

Mvh Anonym medmänniska

Tack för svaret och god jul på er

Jag har inte isolerat mig helt, idag firade vi jul och då träffade jag kusiner och släktingar men hade mycket ångest under dagen men nu är det som värst. Ligger vaken långt in på nätterna för jag har sån ångest och så fort jag lägger undan telefonen blir det så mycket värre.
Jag träffar släktingar ibland, inte ofta men ibland så händer det. Sen när jag går i skolan träffar jag oxå klasskompisar men det är så jobbigt och vill inte träffa dom utanför skolan eftersom jag inte orkar låtsas vara glad hela tiden.
Jag har inte berättat för någon att jag känner såhär mer än här, vet inte om jag kommer kunna göra det heller.