Det som stör mig nästan mest är att mitt utseende .. min BDD (body dysmorphic disorder ) har blivit katastrofalt mycket värre , kan inte beställa mat, kan knappt stå framför en kassör kan alltså knappt handla mat utan sjukt mycket ångest, (tack självscanning) kan inte gå på krogen , kan inte göra NåNTING roligt som innefattar att man träffar eller möter andra människor, livet är så sjukt deprimerande när man lever så, jag har varit där förr och att vara tillbaka är så fruktansvärt ledsamt. Jag trodde det var över men nej, jag vägrade hamna där igen ,vägrade.
Jag har en teori och det är att mitt utseende i ansiktet ändrar sig till det sämre när jag mår dåligt, alltså på riktigt fysiskt ändrar sig.alltså måste jag må bra hela tiden och det går inte i den skiten jag lever i. Ett tag blev jag vacker av alkohol , jag kanske bara är galen??
Jag har lyckats gå ner några kilo och kommer nog lyckas med vikten det känner jag, har en dunder kropp under allt fett fatta att kasta bort den men jag var så olycklig och tröst åt . Därför blev jag tjock. Nu är jag stabilare iallafall och jag vägrar vara tjock( trivs inte med min kropp som överviktig) har inget som helst hat mot andra överviktiga , jag vägde typ 50 kilo som 25 åring och nu väger jag 76 kilo, men det går nedåt så är glad för det. Men håret blir ju gråare och gråare , hyn förlorar sin lyster, är livrädd för att åldras ,
jag vet att jag har rätt, jag får sjukt mycket hat, när jag är ful, när jag lyckats med utseendet så raggar killar på mig, men när jag är ful så är det som att världen stannar upp när jag kommer och folk stirrar eller skrattar, inte konstigt att jag får så mycket ångest . Det är deras fel!!!
jävla människor
