Hjälplös och förvirrad

Döden är ständigt närvarande i mitt huvud och det är både en himmel och ett helvete. Himmel att ha en utväg att det finns ett sätt att ända eländet. Och ett helvete för att jag grubblar mycket över konsekvenserna. Jag vill absolut inte göra någon illa, men jag vill heller inte ha ett liv i ständigt mörker och ständig fysisk och psykisk smärta.

Jag känner att jag borde bli inlagd, men att jag är inte värd att slösa vård på; jag blir ju ändå inte bra. Men det som hindrar mig mest är skammen och mina sociala svårigheter. Jag vill aboslut inte att min familj ska veta om jag blir inlagd och jag vågar inte kontakta psykiatrin själv. Jag vet inte vad ska göra. Det är riktigt illa nu och jag känner mig så hjälplös och förvirrad Hjälp. ?

Det låter verkligen som om du har det riktigt tungt just nu, men det finns hjälp och stöd att få. Och självklart är också du värd den hjälpen! Ta kontakt med en vårdcentral/husläkarmottagning eller psykiatrin och berätta hur du mår – precis som du så bra beskrivit det här. Berätta att du inte vill blanda in familjen. Du kan också vända dig till våra volontärer i Självmordslinjen eller chatten https://mind.se/sjalvmordslinjen/. Där är du helt anonym.

Det kommer att vända för dig och du behöver inte kämpa ensam på vägen dit!

Jag vågar dock inte ta kontakt med dem. Jag vågar inte prata i telefon eller gå dit personligen. Och jag har ingen som skulle kunna hjälpa mig med detta.

Jag har testat er chatt för längesedan. Det hjälpte inte…

Tack för ditt svar!

Hej!

Alla människor funderar på livet och döden ibland och det är helt okej, men få vågar prata om det öppet. Kan du förklarar närmare vad det är du grubblar på, så kanske du kan få lite tips från andra som också grubblar mycket.

Hur tror du din familj skulle reagera om du berättade för dem att du mår dåligt?

Har du sökt något på nätet om oro och ångest, generaliserat ångstsyndrom (GAD)?

Det finns hjälp att få, men du behöver fundera på ta det steget själv.

Kram

 

Jag kan förklara lite närmare, men jag vet inte riktigt vad du syftar på då det enda jag skrev i texten var att jag grubblar över konsekvenserna; och konsekvenserna av självmord är ganska uppenbara.

Jag har lidit av psykisk ohälsa i många år så de vet att jag mår dåligt, de vet bara inte hur illa det är. Och jag skulle aldrig våga berätta det heller då de är väldigt dömande och oförstående människor. Jag har redan fått ta en massa skit på grund av mitt mående.

Ja, jag har sökt om det.

Jag vet att det finns hjälp att få. När jag var 13 låg jag inlagd för anorexi och efter det hade jag kontakt med både socialtjänsten och BUP, men det gav inte riktigt mig något. Jag är väldigt rädd för alla sociala sammanhang, så att ta kontakt med sjukvården på egen hand fungerar inte för mig. :/

1. Du pratar om det nu – det är modigt! För så länge man berättar om sina tankar från nya vinklar så kommer du att måla ditt liv framför dig och du kanske rent av ser kreativa och framåtsyftande lösningar på det som känns eländigt eller skrämmande just nu.

2. Jag tycker det är sunt att du tänker på KONSEKVENSERNA av självmord. Det visar att du inte är inne i den värsta mörkertunneln just nu.

3. Du livet kan vara så tufft just nu men det kan ändra sig. Ångest och oro går att lära sig att hantera även om de kanske inte försvinner helt. Tro mig livet kommer att ändra sig och du kommer att få perspektiv på ditt liv som du kanske just nu inte tror att är möjligt.

4. Jag skulle vilja att du läser lite på den här sidan och lär dig mer om din situation. Det kan ge dig ideer och nya tankar.

PS. Rädslan är priset för äventyret!

Anonym skrev:

1. Du pratar om det nu – det är modigt! För så länge man berättar om sina tankar från nya vinklar så kommer du att måla ditt liv framför dig och du kanske rent av ser kreativa och framåtsyftande lösningar på det som känns eländigt eller skrämmande just nu. 2. Jag tycker det är sunt att du tänker på KONSEKVENSERNA av självmord. Det visar att du inte är inne i den värsta mörkertunneln just nu. 3. Du livet kan vara så tufft just nu men det kan ändra sig. Ångest och oro går att lära sig att hantera även om de kanske inte försvinner helt. Tro mig livet kommer att ändra sig och du kommer att få perspektiv på ditt liv som du kanske just nu inte tror att är möjligt. 4. Jag skulle vilja att du läser lite på den här sidan och lär dig mer om din situation. Det kan ge dig ideer och nya tankar. PS. Rädslan är priset för äventyret!

Jag vill börja med att säga att du är mycket klok och att jag tar till mig av det du skriver. Men det jag reagerar på mest är hur du skriver “just nu”, som om detta är tillfälligt. Jag har mått dåligt i många år utan någon som helst förändring, trots mina bästa ansträngningar.

Jag är inne i den värsta mörkertunneln dock. Jag mår så dåligt att allt jag orkar är att ligga i sängen (bara att skriva det här är ansträngande). Jag vet inte riktigt hur länge jag har gjort det nu, då jag har dålig tidsuppfattning, men det har säkert gått flera månader. Jag har alltid tänkt på konsekvenserna av självmord, och det är just därför jag har planerat det i minsta detalj för att underlätta för efterlevande så mycket som möjligt.

Eftersom jag mått dåligt så länge, har jag läst på väldigt mycket under åren men jag kan absolut läsa på lite mer när orken finns.

Tack för ditt svar. Jag önskar dig allt gott.

Anonym skrev:

Jag vill börja med att säga att du är mycket klok och att jag tar till mig av det du skriver. Men det jag reagerar på mest är hur du skriver ”just nu”, som om detta är tillfälligt. Jag har mått dåligt i många år utan någon som helst förändring, trots mina bästa ansträngningar. Jag är inne i den värsta mörkertunneln dock….

Hmm jag menar att oavsett hur eländigt man har det så går ens liv i vågor och toppar. Ibland är dalarna så långa att man upplever att man aldrig är i toppen… men vågrörelserna finns där hela tiden….

Du mår så dåligt och tänker på KONSEKVENSERNA… har du funderat på vad som händer med dina anhöriga som blir kvar… När det de ständigt kommer att fundera över hur de kunnat agera istället för det de gjorde … om du har barn, så är risken stor att de tänker att de inte var värda att älska och därmed skapas en ny generation med personer som funderar på att ta sitt liv…

En konsekvens av självmord är risken att misslyckas. Med misslyckas kan leda till goda situationer som att du får ett rikare och livsvilligare liv,  men det kan oxå innebära att du ligger på något sjukhus som grönsak utan förmåga att kommunicera din vilja till någon…

Därför tror jag att det är ett sundhetstecken att du kommunicerar – för då målar du upp din värld och kan se det som är möjligt reps omöjligt på ett bättre sätt.

Du skriver att du inte törs kontakta vården av något skäl. MINDs chatt och självmordslinje eller rent av de som finns i det här forumet är kanske det stöd du behöver för att orka ta kontakt med någon som kan ge dig hjälp.

MINDs självmordslinje har telefonnr 90101.

MINDs chatt når du via följande länk https://chat.mind.se

 

• Detta svar redigerades för 6 år sedan av en moderator.

Anonym skrev:

Jag vill börja med att säga att du är mycket klok och att jag tar till mig av det du skriver. Men det jag reagerar på mest är hur du skriver ”just nu”, som om detta är tillfälligt. Jag har mått dåligt i många år utan någon som helst förändring, trots mina bästa ansträngningar. Jag är inne i den värsta mörkertunneln dock…. Hmm jag menar att oavsett hur eländigt man har det så går ens liv i vågor och toppar. Ibland är dalarna så långa att man upplever att man aldrig är i toppen… men vågrörelserna finns där hela tiden…. Du mår så dåligt och tänker på KONSEKVENSERNA… har du funderat på vad som händer med dina anhöriga som blir kvar… När det de ständigt kommer att fundera över hur de kunnat agera istället för det de gjorde … om du har barn, så är risken stor att de tänker att de inte var värda att älska och därmed skapas en ny generation med personer som funderar på att ta sitt liv… En konsekvens av självmord är risken att misslyckas. Med misslyckas kan leda till goda situationer som att du får ett rikare och livsvilligare liv, men det kan oxå innebära att du ligger på något sjukhus som grönsak utan förmåga att kommunicera din vilja till någon… Därför tror jag att det är ett sundhetstecken att du kommunicerar – för då målar du upp din värld och kan se det som är möjligt reps omöjligt på ett bättre sätt.

Ah, då förstår jag!

Ja, jag har funderat på det. Men att leva för andra är inte en hållbar lösning. För mig har det bara skapat ångest och skuldänslor. Och jag har inga barn, jag är bara 19 (ja, jag vet att man kan ha barn i den åldern också).

Ja, man kan misslyckas – det har jag gjort flera gånger. Jag skulle vilja säga att jag ångrar mina tidigare försök och att de har fått mig att se livet ur en annat perspektiv, men det skulle vara en lögn.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ingenting hjälper mig. 🙁

Anonym skrev:

Du skriver att du inte törs kontakta vården av något skäl. MINDs chatt och självmordslinje eller rent av de som finns i det här forumet är kanske det stöd du behöver för att orka ta kontakt med någon som kan ge dig hjälp. MINDs självmordslinje har telefonnr 90101. MINDs chatt når du via följande länk https://chat.mind.se

Skälet är att jag inte klarar av att prata i telefon eller prata med främlingar personligen och jag har ingen som kan hjälpa mig att kontakta vården.

Det är inte ofta jag vill ha eller orkar ta emot hjälp, men varje gång känner att jag ha vill det så kan jag inte få det på grund av min idiotiska (ursäkta språket) rädsla för sociala situationer. Det känns verkligen som att jag är fast. 🙁

Nej det är ju sant att du inte ska leva för andra skull.

Men får du lov att ge andra den ångest du själv bär på när du tar ditt liv är min undran? Jag menar verkligen inte att du ska LEVA för andra skull utan OM DU HAR rätt att överföra det du själv känner till andra.

Jag tänker mig att en positiv energi kommer av att du pratar med mig och andra här på chatten – ser att du startat många trådar här och det är verkligen superbra. Positiv energi ger dig små nya vinklar och har vi tur så kommer du att själv skapa dig det mod som krävs för att ta kontakt med vården. För jag tänker att du säkert skulle kunna ge världen en massa intressanta tankar.