Funderar på grattishälsningar, är det mer betydelsefullt än vad man tror?
Pratade med en ganska ny kompis och sa för en tid sedan att jag fyller år imorgon. Då skrev han direkt “åh grattis”, men på själva dagen när jag då fyllde, dagen efter, så inledde han hela konversationen om sig själv följt av inget grattis över huvud taget? Normalt sett vaknar jag alltså av att han skriver något till mig. Hade såklart förväntat mig ett normalt beteende att man då skriver “Grattis!!” och så är det överstökat. Men icke. Jag blev faktiskt irriterad och sur. Trött också på dessa personer som inte bara kan bete sig lite normalt, med sunt jävla vett och etikett? Man säger grattis, man säger tack, man kollar folk i ögonen.. Typ såna saker man lär ut till femåringar. Ska man behöva bli sur precis hela tiden i relationer?
Jag har även fått grattishälsningar från en gammal chef, någon gammal kompis, en moster, föräldrar, syskon, och en och annan barndomskompis. Det är inte alls de som jag kanske tror ska gratta som faktiskt gör det. Egentligen bryr jag mig inte (trodde jag åtminstone).
Förr om åren var jag noga med att gratta folk men idag skiter jag nästan i det när det känns som om avståndet är för långt. När jag då såg en gammal chef gratta mig (som aldrig gjort det förr) så tänkte jag att det var trevligt. Ett trevligt initiativ. Kotym känns väl som att gratta de som man liksom känner. Som den där kompisen som grattade dagen innan lite lättvändigt, men inte ansträngde sig ett piss på själva födelsedagen utan då bara pratade om sig själv. Det är konstigt. Jag funderar på att inte vara kompis längre.
Kan låta lättkränkt men jag har bara märkt att brister man i smått brister man ofta senare i stort. Det hänger ofta ihop. Eller ska man ta upp det, eller hinta om det? Säga något i stil med: Jag hör inget grattis? 😉
Det är ju det här som jag tycker är så jävla knepigt i relationer, vad ska man ta upp, hur tar man upp det på ett bra sätt?
Vad tänker ni om grattishälsningar? Är det viktigt? Vad signalerar man när man grattar någon?
