Existentiell ångest

[Olive Bitiqy]

Vet inte vad jag ska säga. Känns som jag gått sönder i huvudet. Vill inte vara ensam i det här längre. Blir det bättre? Är det bara vanligt?

Tjena!

Hur uttrycker sig din existentiella ångest? Jag kan nog säga att jag med upp lever en form av existentiell ångest då jag bär på en dödsångest. Döden kanske inte är det värsta men att inte finnas eller existera i den här världen är däremot mer problematiskt för mig.

Allt gott!

[Olive Bitiqy]

Anonym skrev:

Tjena! Hur uttrycker sig din existentiella ångest? Jag kan nog säga att jag med upp lever en form av existentiell ångest då jag bär på en dödsångest. Döden kanske inte är det värsta men att inte finnas eller existera i den här världen är däremot mer problematiskt för mig. Allt gott!

 

Svårt att beskriva utan att låta som en ängslig tonåring men jag är ju anonym så.. Som att jag bara går genom dagarna och inte tar in något. Typ frånkopplad. Inget betyder nåt? Eftersom kroppen jag är i och allt annat kommer att försvinna ändå. Jobba, äta, sova, dö. Normal skit. Jag har hobbies men vem bryr sig, så lite tid för dom. Antar att jag bara är i den där tidiga vuxna åldern då jag antingen tar mig igenom det lyckat på nåt vis eller blir alkoholist. Eller tar livet av mig. Alla går igenom de tror jag. Önskar bara att de inte va sånt kaos i mitt huvud jag kanske skulle va bättre då

Det där känner jag igen mig i. Jag mötte också tankarna på livet, döden, meningen med livet o.s.v någon gång under tonåren för första gången (idag är jag 33år). Jag tror att det är ganska vanligt i din ålder att man konfronters med de här frågorna. Hur som helst så går nog alla igenom detta, precis som du själv är inne på.

Jag brottas än idag med vissa existentiella frågor och frågan är om det nog inte är en del av livet? Något som man under resans gång får lära sig att hantera 🙂 En sak är iallafall säker och det är att du kommer känna mening för du kommer naturligt att fylla livet med olika saker som skapar mening för just dig <3 Så i takt med att du blir äldre kommer du finna mening, det tror jag 🙂

[Olive Bitiqy]

Anonym skrev:

Det där känner jag igen mig i. Jag mötte också tankarna på livet, döden, meningen med livet o.s.v någon gång under tonåren för första gången (idag är jag 33år). Jag tror att det är ganska vanligt i din ålder att man konfronters med de här frågorna. Hur som helst så går nog alla igenom detta, precis som du själv är inne på. Jag brottas än idag med vissa existentiella frågor och frågan är om det nog inte är en del av livet? Något som man under resans gång får lära sig att hantera 🙂 En sak är iallafall säker och det är att du kommer känna mening för du kommer naturligt att fylla livet med olika saker som skapar mening för just dig <3 Så i takt med att du blir äldre kommer du finna mening, det tror jag 🙂

 

Jag tänkte också på de som tonåring men det slog mig aldrig förrän nu. Är 22 nu, 23 om en månad. Borde kanske nämnt de.

Är väl för att skolan alltid förde en framåt men nu så står jag här med mitt första jobb och ser hur absurt livet är. Alla mina kollegor pratar miserabelt om hur stressade de är och hur jobbigt allt är och jag visste inte det var så grått.. Hur gammal måste jag bli?

Aaa, du är inne på något viktigt där vilket ungefär kan formuleras som att du har blivit vuxen vilket innebär att synen på livet förändras också. Rent krasst skulle man kunna säga “välkommen till vuxenlivet” ungefär <3

Jag kände också att mitt tomrum sköt i höjden där någonstans mellan 20-25. Efter studenten kunde jag skapa mening genom att tänka “nu jäklar ska jag leva livet och ha så himla kul som möjligt. Jag ska dessutom skapa mening genom att bli framgångsrik, duktig och allt vad det innebär” men sen så började man efter några år känna “hmm, det här tomrummet fylls aldrig riktigt. Jag känner mig fortfarande inte nöjd”. Nu när jag är 33år så har jag fortfarande samma längtan efter att skapa mening men jag börjar nu inse att man kanske aldrig någonsin kommer bli helt nöjd? Tror kanske att nyckeln till verklig mening och lycka ligger någon annanstans istället för att man försöker skapa mening genom t.ex prestationer, göra karriär och uppnå saker?

Vet inte om du är med på hur jag tänker. Du kanske är något för ung än för att se det som jag försöker förklara? <3

Allt gott!