Blir livet någonsin bra?

[Purple Sugoca]

Jag har haft det jobbigt hela livet. Numera har jag hunnit bli 50 år men inget verkar någonsin bli bättre. Jag är konstant trött men vården gör inget. Troligen beror åtminstone en del av tröttheten på medicin, men jag får ingen hjälp. Bytte medicin ett tag men den nya medicinen fungerade inte. Jag är erbjuden ytterligare en alternativ medicin men den kommer jag aldrig att ta av flera anledningar. Det är så jävla jobbigt att orka leva när man alltid är trött. Och ensamheten tär. Och så är det den där jävla autismen. Den blir jag ju aldrig av med. Är man autistisk så får man inga vänner om man inte fejkar att man är någon man inte är. Man måste vara falsk för att få vänner. Att vara sig själv har ju hittills inte fungerat.

Sen är den ekonomiska osäkerheten plågsam. Jag får i dagsläget mindre pengar än jag klarar mig på trots att jag snålar. Bilen går sönder. Någon katt måste till veterinären. Sånt där händer liksom hela jävla tiden. I höstas köpte jag en annan bil och under de fyra första månaderna stod den på verkstad 3 gånger. 2 av gångerna fick den bärgas till verkstan.

Nyligen fick jag åter kontakt med en barndomsvän men jag känner mig alltid så underlägsen mot henne. Jag känner mig inte tillräckligt intressant.

Jag är så less på hela mitt liv. Det blir nog aldrig bättre.

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Skulle inte din oro för ekonomin minska om du sålde bilen och katterna?

OBS! Jag menar inte att vara okänslig, du har säkert dina anledningar till att du väljer att ha bil och katter- men din ekonomi drabbas ju av dessa utgifter, vilket ökar din oro och ångest.

Veterinärkostnader, bensin, vekstadsåtgärder för bilen osv- allt detta är rätt dyrt.

 

Bor du väldigt avsides? Skulle du kunna åka kollektivt istället för att ha bil så att du slipper stressen för ekonomin?

Angående tröttheten- försök se till att äta bra mat med rätt vitaminer och mineraler för att minska trötthet.

Du kan också försöka få in lite motion varje dag, om så bara en kort promenad. Det kommer minska din trötthet.

Sedan en till sak- kan du försöka hitta vänner som också har diagnosen autism? Det kan bli lättare att få vänner som förstår dig då.

TS, jag hoppas du inte tar mitt inlägg som kritik- det är bara förslag på hur du kan tänka för att förbättra din situation.

[Purple Sugoca]

Indigo Vutaqy skrev:

Hej! Skulle inte din oro för ekonomin minska om du sålde bilen och katterna? OBS! Jag menar inte att vara okänslig, du har säkert dina anledningar till att du väljer att ha bil och katter- men din ekonomi drabbas ju av dessa utgifter, vilket ökar din oro och ångest. Veterinärkostnader, bensin, vekstadsåtgärder för bilen osv- allt detta är rätt dyrt. Bor du väldigt avsides? Skulle du kunna åka kollektivt istället för att ha bil så att du slipper stressen för ekonomin? Angående tröttheten- försök se till att äta bra mat med rätt vitaminer och mineraler för att minska trötthet. Du kan också försöka få in lite motion varje dag, om så bara en kort promenad. Det kommer minska din trötthet. Sedan en till sak- kan du försöka hitta vänner som också har diagnosen autism? Det kan bli lättare att få vänner som förstår dig då. TS, jag hoppas du inte tar mitt inlägg som kritik- det är bara förslag på hur du kan tänka för att förbättra din situation.

Det går inte att bo här utan bil. Bussarna går för sällan. Jag kollar ibland om jag kan ta bussen men kommer antingen över en timme för sent eller tre timmar för tidigt. Restiden kan bli 4 timmar att ta sig från ett ställe bara några mil bort som tar 35 minuter med bil. Det går bara 8 turer om dagen på vardagar i vardera riktningen och ingen alls på helgerna. Och hur ska jag kunna frakta hem jord, växter, bräder m.m.? Det går inte utan bil. Jag klarar heller inte av att åka kommunalt p.g.a. min panikångest. Jag klarar inte väntetider och byten. Och hur ska jag ta katterna till veterinären utan bil? Det går inte heller. Nyligen fick jag åka akut med en katt och det hade inte gått utan bil. Det fanns ingen att få hjälp av. Och biodlingen skulle jag heller inte klara utan bil för jag behöver köpa material ibland eller åka och låna utrustning från föreningen.

Och katterna är min familj. Jag har ingen annan familj. De hjälper mig också att bekämpa sork och möss, vilket jag själv inte var så framgångsrik med innan katterna flyttade in.

Att flytta är inte aktuellt. Då förlorar livet sin mening och jag kommer inte ha något att leva för längre. Listan är väldigt lång på de saker jag skulle mista om jag flyttade. Jag har heller inte råd med en lägenhet. De är svindyra och jag kommer få psykbryt på grannarna minst 5 gånger om dagen. Här kan jag dessutom hyra ut rum via airbnb och få in extra pengar. Det skulle jag inte kunna på en annan plats. Och i stan har jag inget att göra. Jag skulle bli vansinnig och klättra på väggarna av tristess.

Jag äter så rätt jag förmår. Maten är ett problem eftersom jag har svårt att klara matlagning.

Jag kan sätta en månadsinkomst på att det är en av mina mediciner som gör mig trött.

Jag går en promenad varje dag, men har en paus just nu p.g.a. en skada. Jag blir dock inte piggare av promenader.

Jag har inget gemensamt med folk som har en autismdiagnos, förutom diagnosen och jag vill inte prata om diagnoser. Jag ser hellre till att träffa folk jag har gemensamma intressen med.