Att bry sig… seriöst??

[Purple Qequmi]

Att bry sig om någon är att förminska någon! Att inte tro att denne klarar sig själv, utan minsann behöver “MIG OCH MIN HJÄLP”.  Finns det verkligen ingen mer än jag som har insett detta? Hur egoistiskt och egotrippat det egentligen är att bry sig om andra?

Det är därför jag inte bryr mig om någon, för att jag inte vill förminska andra! Tar illa upp när andra bryr sig och känner mig nedvärderad! Herregud jag klarar mig själv! Jag är en fri själ!

Empati (inlevelseförmåga) är väl högst evolutionärt betydande för vår överlevnad som art?

[Purple Qequmi]

Indigo Fijylo skrev:

Empati (inlevelseförmåga) är väl högst evolutionärt betydande för vår överlevnad som art?

Nu har du visst lite tunnelseende och tänker bara utifrån ett jordiskt perspektiv! Jag tänker utifrån ett själsligt perspektiv!

Vad är ett respektfullt beteende enligt din definition?
Alla är vi ju olika och vill man inte att andra bryr sig om en är det förstås så.

[Purple Qequmi]

Indigo Fijylo skrev:

Vad är ett respektfullt beteende enligt din definition? Alla är vi ju olika och vill man inte att andra bryr sig om en är det förstås så.

Hmm.. ja, att låta bli att sätta andra i fack, att inte lägga ord i andras mun eller att tro sig veta vad någon annan känner, tänker och behöver.

Du visar ett respektfullt bemötande nu i och med att du respekterar att jag inte vill att andra ska bry sig om mig. Tack, det betyder mycket ❣️🙏 Är inte så van att bli respekterad 🙏🙏🙏

Jag tycker ämnet är intressant – och lite bredare egentligen. Funderar en del i mitt eget liv på detta att bli tillsagd att man inte sköter sig som man ska eller bör. Alltså främmande personer som kan göra utfall för att man på något sätt går emot en diffus oskriven regel, som just denna människa anser är så viktig att påtala för en. Jag har jättesvårt att förstå den personlighetstypen. Själv utgår jag ifrån att folk gör sitt bästa – tror absolut inte det värsta om folk. Det har jag aldrig, aldrig gjort. Blir liksom ärligt talat förbluffad över folks enorma vrede emot vilt främmande personer. För mig är det som att odla ett samhälle baserat på hat och misstro. Att vi ska misstänkliggöra varandra. Det är något jag definitivt inte vill bidra, eller ställa upp med, själv.

[Purple Qequmi]

Indigo Fijylo skrev:

Jag tycker ämnet är intressant – och lite bredare egentligen. Funderar en del i mitt eget liv på detta att bli tillsagd att man inte sköter sig som man ska eller bör. Alltså främmande personer som kan göra utfall för att man på något sätt går emot en diffus oskriven regel, som just denna människa anser är så viktig att påtala för en. Jag har jättesvårt att förstå den personlighetstypen. Själv utgår jag ifrån att folk gör sitt bästa – tror absolut inte det värsta om folk. Det har jag aldrig, aldrig gjort. Blir liksom ärligt talat förbluffad över folks enorma vrede emot vilt främmande personer. För mig är det som att odla ett samhälle baserat på hat och misstro. Att vi ska misstänkliggöra varandra. Det är något jag definitivt inte vill bidra, eller ställa upp med, själv.

Intressant! Och tack för din feedback!

Kan du ge exempel på hur vilt främmande personer försöker “uppfostra” dig? Gäller det tex rökning? Så vet jag mycket väl hur vilt främmande människor kan lägga sig i! Trots att min rökning inte stör någon annan! Eller tex om en råkat slänga något i fel container, eller om en råkat vara hungrig och ätit på tunnelbanan.. Gud nåde.. En människa som ÄTER???!

[Indigo Viciby]

Om du känner dig som en fri själ tycker jag du ska fortsätta så helt enkelt inte bry dig va andra säger

Ja, alltså, det jag tänker på är hur man själv ska tassa på tå för andras nyckfulla beteenden, men själva kan de härja fritt, allra oftast. Hade exempelvis ett gäng kvinnor på en tidigare arbetsplats som ofta påtalade moraliska dilemman och hade överjävligt starka övertygelser kring hur arbetsplatsen skulle styras, men samtidigt kunde de stjäla på jobbet och på andra sätt vara jävligt stora myglare själva…
Det är nog det som jag är så less på, fenomenet: sila myggor och svälja kameler. Och bristen på självrannsakan, självinsikt och empati emot andra.

“Störst, bäst och vackrast”- verkade vara deras ledord. Ifall det inte tedde sig så ledde det till stora upplopp inne i lokalen. Narcissism, kallas väl det tillståndet. Möjligtvis psykopati, också. Avund likt “barnet” som inte blir beundrat. Dessa personlighetstyper möter man såklart också ute på gatan och i andra miljöer. Tyvärr. Det är väl ett utbrett problem och ett hot emot folkhälsan, egentligen.