Hej
Har kommit till insikt att dö inte är ett alternativ. Att begå självmord är inte längre en rimlig lösning eller utväg på mina känslor. Har självmordstankar regelbundet och när PMS är som svårast så kommer det impulser om att kanske bara ska ta livet av mig. All osäkerhet jag har inom mig kommer ut och känner mig så oälskad. Har dividerat om jag ska leva eller dö i flera, flera, flera år nu. Kommer jag få leva hela mitt liv? I perioder har självmordstankarna varit jobbigare och nu de senaste åren har jag funnit nån slags mening i livet. Men tankarna är ändå där.
om jag inte kan dö, vad ska jag göra då? Jag vill skära mig. Skära, blöda, plåstra om, känna smärta och sedan göra om. Men jag hindrar mig alltid för att det märks. Och ja vill inte skapa fler ärr på kroppen. Men känner en stark lust till det.
jag litar inte på mig själv. Är rädd för att skada andra. Det är nått fel på mig.
