Rädd för livet

[Red Vurebu]

Så rädd för många saker.

Oroar mig.

Anklagar mig själv.

Överlever, lever inte. Vill inte ha det så. Trött på alla “krav”. Rädd för framtiden och åldrandet. Allt blir bara mer och mer plågsamt.

Vill försvinna

 

Ätr ag ensam?

[Olive Buloce]

Du är inte ensam.

Kraven på oss i det här livet kan se ut att vara många. Men ibland, om vi tar ett steg tillbaka, så kanske vi kan släppa på dom flesta kraven?

Jag har inget bra svar.. Jag tog ett steg tillbaka. Mår fortfarande inte bra, men har inga krav på mig längre. Jag gör det jag måste för samhällsfunktionen men resten har jag brutit med. Jag är ensam och ganska isolerad.. Men jag har alltid upplevt att dom sociala kraven har varit jobbigast. Jag vill inte ha ett liv som alla andra. Jag har landat i det och all stress och krav utifrån är nästan borta.

Vad i livet trivs du inte med?

Känner likadant som du. Vill just nu inte ha någonting annat än trygghet. Kan ofta märka hur jag drömmer mig bort och inbillar mig att kvinnor jag möter på t ex min arbetsplats egentligen är en modersfigur. Att jag i en annan värld kanske kunnat bli omhändertagen av dem. Inbäddad i trygghet, kärlek och ro. Drömmer även om att få vara på landet i naturen. Barfota i gräset och höra fåglarna kvittra. Följa vindens brus i björkarna. Läsa böcker på bryggan och höra havets kluckande som gör en behagligt sömnig. Känna stillheten och inte ha ett enda krav, inga konstiga relationer att behöva parera eller vårda, ta hand om. Bara få vara. Avundas ofta barn som blir omhuldade av sina föräldrar, som får leva i den där trygga sfären natt som dag. Som jag märkt är mitt liv oftast “sjukt spännande”, det är så oförutsägbart, så upplever jag det. Allt jag vill ha är förutsägbarhet och trygghet. Sänka axlarna och våga vila i nuet. Känner du också så?

Kram

[Red Vurebu]

Jag vill ha en inre trygghet.  Ro. Inte vara rädd för allt. Inte oroa mig hela tiden.

Många säger att det är jobbigt med ensamhet, att bo ensam. Helt ärligt avundas jag dem just nu. Skulle vilja ha så få sociala kontakter/vänner som möjligt,  för att just slippa konflikter och krav.

Jag har gått i terapi i många herrans år hos olika personer och titlar. Jag har aldrig hittat rätt.

Känner att livet bara rinner iväg för mig och jag börjar ledsna.i stort sett inget kvar..