Hem > Forum > Livet kan skava > Livet på en trasig pinne

Livet på en trasig pinne

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Var med om en riktigt jobbig sak för ca 10 år sen som fortfarande hemsöker mig. Hade träffat en kille som jag blev störtkär i och vi blev ett par. Jag var överlycklig och tiden gick så blev jag oväntat gravid. Inte det minsta planerat och jag hade märkt på honom att han smög med sin mobil och var allmänt inte lika intresserad av mig. Berättade att jag var gravid och han mer eller mindre tvingade mig att göra abort,vilket jag i min dumma ungdoms enfald gick med på för jag älskade honom. Så sent omsider så gick jag till en läkare som sa att det var på håret att göra abort men gick med på det. Så det blev abort och det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv, och min pojkvän var inte med på sjukhuset. Efteråt så träffade jag inte min pojkvän på en vecka innan han till slut gjorde slut via sms. Fick reda på senare att han träffat en annan under tiden jag var gravid. Efter aborten och dumpningen var jag helt förstörd, drack alkohol varje dag och kunde knappt äta men jag var helt inställd på att få tillbaka min pojkvän, riktigt jävla sjukt tänkt nu i efterhand. Efter några månader av svält och alkoholism så fick jag faktiskt tillbaka honom och vi är fortfarande ihop nu 10 år senare. Men jag är inte lycklig. Han har ingen som helst förståelse för att jag vill prata om det som hände då, har ingen förståelse för att jag fortfarande mår dåligt av det. Jag har även en del psykiska problem och känner att jag har slösat bort mina bästa år på en skitstövel. Vad ska jag göra och vad hade ni gjort?

    Trådstartaren

    Varför är det ingen som ens bemödar sig att svara? Jag mår skit och har inte en enda vän. Tack så mycket eller inte Fy vilket dåligt gensvar jag hade åtminstone försökt hjälpa

    Hej jag hör dig och förstår att det är hemskt dilemma, men jag förstår dig lite granna iaf, har också gjort ett super stort misstag i livet när jag bara var 18 år och det är något jag kommer gå betala för resten av livet, nu är jag 30 och jag tänker varje dag på varför varför skulle jag försöka ta bort mig… Ångrar det så sjukt mycket och jag har försökt att gå vidare å så men det är lättare sagt än gjort… Jag önskar man fick en andra chans… Men nu är det som det är och det är bara göra det bästa av situationen, jag har ingen större livsglädje egentligen men jag kämpar på, gick utbildningen till kock från att hållit på med bilar i 7-8 år så kände ja att kock kan va lite roligare yrke, men nu när jag gått klart så märker jag ju att det inte är en dans på rosor att jobba med det yrket direkt men det är vad det är, jag tycker att det var roligt  våga testa något nytt iaf, hoppas på att jag får ett bra jobb, har testat jobba på två ställen men de var inte super bra på något av dom och tålamod är har jag men jag bli ba less på mig själv att jag har gjort så här… Det är mitt eget fel.
    Du har ju inte gjort något fel det är ju din (pojkvän) som är skärva problemet så jag förstår inte varför du är med honom men men vad vet jag… Hoppas mitt svar gav dig någonting iaf. Folk tittar inte på alla trådar, jag brukar gå in o läsa här ibland men jag får inte alltid svar på dom trådar jag lagt upp heller… Man måste ha respekt och förstå att det är svåra saker som diskuteras här och det är inte alla som kan eller vet vad man ska svara.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.