Jag är en person som väldigt ofta har mycket i tankarna, allt ifrån vad som kan hända till ja saker som har hänt. Jag har mycket ångest över dessa saker, vissa saker som till och med skulle vara omöjliga att de händer eller en på miljonen att de händer. Min mamma har upplevt saker som varit skumma, ont i typ äggstockarna (hon är just nu i klimakteriet eller slutskedet I guess). Hon tror att det kan vara cancer eller något sånt, det sätter igång min ångest på högvarv. Jag är 30 år jag är inte redo att förlora henne, jag är ensambarn och vår familj är knepig. Pappa är inte med i bilden sedan många år tillbaka, sen har vi mormor och mammas systrar som är aviga och inte de mest trustworthy om man säger så. Att hantera detta med mina 3 handikapp skulle nog knäcka mig mycket, och det oroar mig. Jo jag har goda vänner, men dessa har redan sina egna problem. Jag känner att jag stressar över saker som inte händer, eller saker som kan hända. Hon stressar upp sig och automatiskt stressar hon upp mig, det är så mycket som jag tror hade varit så svårt för mig. Jag vet att det är ett stort hopp från ont i äggstockarna till actuall cancer, men vad händer om det är det. Vad gör jag då, och vad tar jag vägen. Orkar jag hantera allt jag inte kan hantera, alla plågor och saker jag har svårt redan med henne. Känner mig lite vilsen, lite ensam i allt detta. Vet att det säkert går bra, och säkert ingen fara. Men i allt detta undrar jag endå, vad händer om min mardrömm blir verklighet. Skulle jag klara av det.
