häromdagen ramlade jag och slog mig så jävla illa på knät. jag typ tappade andan. jävligt fult blåmärke fick jag där och nu börjar det göra ont i det liksom värka. fan blev nog värre skada än jag trodde, men med tanke på hur ont det gjorde är det inte konstigt om jag fått en skada…
min kille har två elsparkcyklar inne i lägenheten fint utspritt i hallen som jag snubblade över snubblade på den ena och landade med knät på den andra stenhårda nån-del-av-elsparkcykeln.
och mitt syskon ramlade häromdagen när hen körde en elsparkcykel. ibland tror jag att gud eller nån där uppe vill säga nånting. har ni känt så? har hänt mig förr att det har blivit magiska saker, jag drömde när jag gick i sjuan att en tjej som slutat som jag inte sett på ett år hälsade på, och vad händer nästa dag. hon hälsar på. håller jag på att tänka kring sånt här så blir jag galen till slut så måste gå ur tankebanorna ibland, men jag funderar mycket på magi, andar,Gud och döda släktingar som “hälsar på “på natten( har också hänt mig) ibland funderar jag också på varför jag får antipsykotisk medicin… det är ju på riktigt! magi andlighet…telepati… men berättar jag det här för min läkare då höjer han min dos,vilket är helt sjukt. abilify helt i onödan, usch heeeeelt sjukt.
det är ett missförstånd, men jag måste typ spela med annars måste jag söka jobb och det klarar inte jag av, så går med på att vara” sjuk” så jag får bidrag. hela mitt liv är patetiskt. jag är patetisk.
men jag är inte psykotisk, patetisk ja, psykotisk nej.
