Hej..
Jag har en sambo sedan 20 år tillbaka, han sa när vi va i tjugoårsåldern att han inte vill gifta sig och jag höll med honom då.
Sedan dess har vi skaffat hus, bil och två barn som nu är 10 och 13 år. Innan första barnet föddes kände jag att jag ändrat mig angående äktenskap men han ville inte gifta sig. När jag va gravid med andra barnet så friade han plötsligt till mig och vi satte ett datum ca 2 år efter frieriet, HAN insisterade på att vi skulle köpa dyra ringar och jag smälte ner min mormors vigselring i min ring, ett halvår innan bröllopet skulle vara så började han behandla mig sämre och sämre, jag frågade honom två månader före bröllopsdatumet om han ångrat sig? Och ja det hade han så vi avbröt allt och jag tänkte flytta ifrån allt men vi tog oss ändå vidare.. något år efter detta så frågade jag om han ångrade att han inte gifte sig med mig så sa han ja.. nu har det gått 10 år sen han friade, vi har båda fått sjukdomar och jag känner en stor otrygghet i vad som händer ekonomiskt om en av oss dör och våra barn ärver hus, bil, aktier, kontanter osv.. men så tog jag upp detta igår men fick inget tydligt svar, jag frågade honom idag varför han inte vill gifta sig och svaret jag fick va att det är av princip, han tycker att man inte borde behöva göra det..
Jag svarade honom att jag inte vet om jag vill leva i en relation resten av mitt liv utan att ha den tryggheten för vår familj och han blir då arg och tycker att jag utövar utpressning mot honom.
Som en extra kniv i sidan har hans bror och hans “nya” tjej, de träffades för ca 2 år sen nyligen annonserat att de ska gifta sig med varann..jag vet att det inte har något med vårt förhållande att göra men det gör ont att se andra gifta sig med varann…
Jag kräver ingen stort bröllop utan är villig att gå till rådhuset bara han och jag och bara göra det helt privat…
Jag känner att det har nått vägs ände litegrann och att jag nu stannar för att få träffa mina barn varje dag..
Hur hade ni andra gjort i denna situationen?
