Nu håller det på att ta slut med denhär underbara mannen också. Visst, han har sina svårigheter, men han är underbar på så många sätt. Men sen kommer jag och förstör allting.
Jag har bara några år kvar till 40 och är så extremt stressad över att inte ha några barn, så allt blir fel. Det känns som att jag förlorat hela livet. Mina syskonbarn är tonåringar, mamma börjar bli gammal och jag själv också. Jag vill inte vara 60 när barnen tar studenten, jag vill inte va äldst på föräldramötena. Jag vill inte sitta och lyssna på vänner, kollegor och familj prata om vad deras barn gör och inte gör… Jag vill vara en del av deras sammanhang, och inte bara stå utanför jämt
Jag känner mig som en fullständigt misslyckad människa, och om det tar slut med honom nu så tror jag säkert att jag kan ta mig igenom det, men jag vill inte. Jag orkar inte längre. Varför ska jag hela tiden kämpa när det aldrig blir bra ändå?
Vi har inte ens varit tillsammans ett år och jag har redan förstört allt. Jag åkte hem till mig igår förmiddags och har knappt rest mig ur min söndergråtna soffa sen dess. Så fort jag försöker ställa mig upp och göra nåt vettigt blinkar en stor röd varningsflagga framför mig: varför?! Varför ska jag göra nåt vettigt? Varför ska jag gå ut och få luft? Varför ska jag ställa mig och laga mat till bara mig själv?
Jag önskar att nåt skulle hända mig, för jag orkar inte mer. Jag har kämpat så länge och nu är motivationen helt slut. Jag faller djupare varje gång och vill bara att nån ska dra upp mig… Jag klarar inte av att vara ensam, men uppenbarligen inte tillsammans med någon annan heller.
Jag saknar honom så det gör ont, men det kommer aldrig fungera.. han är värd nån mycket bättre än mig
Några vänner försöker höra sv sig och stötta, men de har ju sina familjer att ta hand om. Sina barn, män eller pojkvänner.. så då blir jag ännu mer ensam.. jag har inte bott nära familjen på flera år, så även om vi är ganska nära är de vana att jag inte är där, så de skulle klara sig bra om jag aldrig var det.
Jag orkar inte kämpa, det finns ingen anledning längre
