Sitter hemma och börjar bli mer och mer mörkrädd över hur mina tankar mer och mer nonchalerar faran med att inte vara rädd för döden och stundvis eftersöker en utväg som endast döden kan erbjuda.
Har haft diagnosen depression sedan 2009, fick diagnosen utmattningssyndrom 2014. I augusti detta år fick jag även diagnosen MS.
Jag är väldigt trött på att förklara min brokiga historia varje gång jag söker hjälp.
Men min nuvarande situation är att jag varit sjukskriven i olika omfattningar sedan Juni. Jag lyckades komma upp till 50% innan jag fick backa och gå tillbaka till 25%. Men då mina nuvarande symptom ej längre var pga MS backade sjukhuset och ville inte fortsätta sjukskriva mig.
Som tur är är jag redan inskriven och känd hos psykiatrin men fick slåss för att hitta en läkare som hade tid för mig. Men det löste sig och jag har fått sjukskrivning en tid till.
Också under denna höst kontaktade jag beroende enheten för mitt problem med alkoholen. De var snabba och erbjöd samtalsstöd och påbörjade antabus behandling. Det fungerade jätte bra men pga min utmattningsproblem tog det för mycket resurser att åka till sjukhuset 3 ggr i veckan. Frågade om jag kunde få hjälp med antabus behandlingen via min Vc istället som är närmare. Det skulle gå bra och de skickade remiss till min Vc och under tiden Vc besvarar fortsätter vi behandlingen på sjukhuset.
Jag trodde jag kunde hantera att pausa antabus behandlingen över julen och sen återkomma direkt efteråt
Men föga överraskande funkade det inte och efter första kvällen med alkohol i slutet på november så kände jag att jag vill återuppta antabus behandlingen.
Men när jag skriver till dem på sjukhuset att jag vill återuppta behandlingen svarade de att jag fick invänta svar från Vc. Så bara för att jag nämnde att jag behövde flytta behandlingen från sjukhuset till min Vc så är man visst inte välkommen dit längre.
Vc svarade att de skulle försöka hitta ngn tid i början på nästa år.
Så nu håller man på och lånar av släkt och vänner för att dricka. Jag vet att alkoholen inte hjälper men är så jävla frustrerad över min situation.
- Rädd för att förlora jobbet då jag inte kunnat jobba ordentligt på snart över ett halvår. Och ser inget slut på detta
- Sjukskrivningen gör att månads inkomsten svänger upp och ned och kan inte förutsägas
- Vården har inte tid för mig
- Alkoholen är en tillflykt som egentligen ger dubbel skaffa.
Nej nu trasslar alla ord ihop sig och känslorna luddar till det. Jo jag medicineras för depressionen och har vbh medicin ifall ångesten blir för stark. Har fått lägga till mediciner för sömnen också nyligen.
