Vad jag än gör, dag ut dag in varje sekund tänker jag på mitt UTSEENDE.
Speglar mig i bilars fönster som står parkerade i brist på annat, finns det nåt man kan spegla sig i så gör jag det, när jag vaknar på morgonen vill jag dö när jag ser mig i spegeln. Det tar aldrig slut. Jag försöker gå ner i vikt men det är jättesvårt för mig, jag använder gärna godis och mat som TRÖST. Det lindrar ångesten. Jag dricker aldrig läsk äter aldrig chips. Min frukost brukar bestå av osötad naturell yoghurt med banan och kanel..liksom det är väl jävligt nyttigt?
jag går upp för trappor varje dag så jag blir andfådd ,går mycket . Men nej . Så jävla konstigt och ingenstan s på nätet står det nåt om nån sjukdom som ger övervikt. HOPPLÖST!
min övervikt gör att jag är ännu mer missnöjd med mitt utseende därför försöker jag gå ner i vikt.
alltså jag menar, jag tänker på hur ful jag är v a r j e sekund , tänker jag på annat så finns det där i bakhuvudet ändå.
det är inte så att jag slår på mig själv utan jag tycker mer synd om mig själv. För jag vet att jag kan ” lyckas” med utseendet. Med hjälp av rätt kläder ( byter om typ 50 gånger innan jag går ut) smink och så så KAN jag gå till det. Den första tecknet är då att en kille typ raggar på mig. Då vet jag att jag lyckats. Men det händer knappt längre och jag blir mer och mer deprimerad och tappar hopp.
jag vet ju att detta är sjukligt på ett sätt. Men jag vet hur illa man blir behandlad när man är ” jätteful” jag har varit jätteful i tonåren så jag vet. Och det gör ont att bli behandlad så. Sen om det är rätt att behandla människor illa eller inte, det spelar ingen roll,det är så det är.
